Jag är en sån som torkar av mig chipsfettet på byxorna. Det är ganska så trögt och vidrigt. Jag torkar av mig på jeansen så de blir lite flottiga bara för att få rena fingrar att stoppa ner i chipspåsen igen och så är man tillbaka på ruta ett… Fy fan. Men jag har ju grå jeans, då syns det ändå inte hur snuskiga de är egentligen, och jag kan ju alltid det där med att tvätta sen i alla fall.
Kommer dock ha ångest imorgon efter chipsfesten, men ibland har inte nöden någon lag, säger man så (?). Var tvungen att ha chips idag helt enkelt…
Det första inlägget jag skrev alldels nyss fick jag sitta och skriva om. Inte så kul, men det är liksom smällar man få ta när man är ny bloggidiot. Vem vet, kanske guds första tecken, ”Hmm, jag jävlas med honom och raderar allt han skrivit, då kanske han skiter i det, hoppas hoppas”, men nä så blev det inte. Gud, hör på mig nu, jag ger inte upp så lätt (i sånt fall vore jag ju hur klen som helst, typ spetälsk – fatta så klen).
Jag skrev om, kanske för jag inte har något att göra just nu, kanske hade jag den inre styrkan, vem vet? Men i alla fall, ja, så hittar jag det där inlägget i något utkast, sånt blir jag arg på. Då hade jag ju inte behövt skrivit om det, men så är det. Back on track. Då vet jag ju hur grejorna funkar här i fortsättningen, måste utforska. Döm mig inte än, jag är inte trög, lovar…
Förresten vill jag säga att jag gick ut gymnasiet för, vad blir det, ett och halvt år sen och sen dess har ju jag mer eller mindre bara skrivit grejor på nätet och så. Då använder inte jag mig i alla fall av stor bokstav efter punkt, men det gör jag nu, se vad jag gör uppoffringar. Jag kommer skämma bort folk med det. Men det ser snyggare ut, eller hur. Man ser att det är en person med stil som skriver då, inte någon jävla tras-hank.
Ricky Boy 