Filed under: kläder | Etiketter: fult, midjeväska, mode, shoppa, sommar, stockholm, tysk
Tog en liten dagstripp till huvudstaden idag igen, och som alla gånger jag tar tåget, retade jag även mig denna gång på att det kostar för mycket att åka tåg. SJ-monopolet är ju inte så bra för oss kunder precis, de har ju liksom ingen anledning att pressa priserna, såklart inte. Folk har ju ändå inget direkt alternativ. Kostar 119 kronor en sträcka. Relativt mycket med 238 kr, tur och retur. För en inte alls lång sträcka.
Hade snöat in mig lite på att jag skulle ta och hålla ögonen öppna för en mycket hat-älskad accessoar som jag vill ha i sommar (eller vafan kanske inte, vet inte än). Antingen spyr man av den eller så tycker man faktiskt att den är ganska fräck. Och när jag gick och kollade runt lite hittade jag faktiskt en också inne på en second-hand. Det jag snackar om är nämligen en midjeväska, helt sant. Tror att det kan bli något i sommar faktiskt, sjukt praktiskt om inte annat.
Jag kan ha allt det nödvändiga i min lilla midjeväska – glöm tygkassar i sommar, lägg det runt midjan istället. Mobil, plånbok, tuggummi, värktabletter (om jag vaknar upp med huvudvärk någonstans), kamera, nycklar. Ja, ni fattar grejen – den ska vara proppfull. Och sen om jag får ett samtal måste jag dra upp dragkedjan och plocka ur mobilen. Eller tänk när jag står där i glasskön, liksom bara glider upp med dragkedjan – och sen slänger ner växeln… Jävligt turist-tyskt om inte annat.
Ja, jag kommer helt enkelt känna mig jävligt tysk-gubbig, men samtidigt väldigt smart som fattat grejen att få med mig föremål och inte ha utstående fickor. Tjejer har ju alltid sina handväskor att slänga ner skiten i.
Sökte runt lite på tradera och ebay också. Fanns några roliga där med, en gammal Adiads – känns lagom retro.
Kan tänkas att jag kommer till insikt och fattar vad fult det egentligen är – men men. Det blir inte det enda som slängts in i garderoben utan att använts. Verkligen inte dessvärre.
Blev en tur upp till kära Stockholm idag igen, när man inte har bättre för sig är det bara att bege sig dit. Denna gång kunde jag ju dock inte inhandla något roligt, som exempelvis en ny Björne-i Björnes magasins-päls, ingen snigelväska, nä ingenting. Tyvärr blev det alltså till att hålla hårt i plånboken, inte för att det finns så mycket att hålla åt, men ändå.
På tåget hem satt en mycket söt liten människa, japp, en liten dvärg. Åh nej förlåt, de föredrar väl att bli kallade kortväxta eller? Nu blev det väldigt mycket att hålla reda på här. De är ju liksom mer än bara kortväxta, vart går gränsen i sånt fall för att vara dvärg och bara kort, nä det måste finnas klarare riktlinjer. Ett samhälle kan inte fungera med sådana här luddiga tankegångar – blir helt slut i huvudet.
Jag blev uppriktigt glad när jag såg den kortväxta kvinnan för det är ju inte ofta man ser dem. Hur många dvärgar finns det egentligen, liksom hur många procent av befolkningen, för det är ju inte världens mest udda grej ju? Detta ska kollas upp på wikipedia.
En halv minut senare: Tack wikipedia! Ett barn på 40.000 får diagnosen, och dessutom går den här höjdgränsen vid 140 cm. Jag matar er med kunskap – varsågod.
Dvärgen fick mig att tänka på en annan sak, liksom inom samma ämne.
Ärligt talat tror jag att jag börjar bli lite dum i huvudet, för jag har tittat på ett program nu några gånger, helt frivilligt, på fyran som går på eftermiddagarna (säger väl allt om mitt liv) ”little people – big world” heter skiten. Handlar om en familj med en dvärgmamma och en dvärgpappa, två tvillingar (den ena är dvärg med jättestor käft och den andra normallång) och två andra barn. Jag tycker uppriktigt att det där programmet är ganska bra, egentligen är det ju pinsamt dåligt, vem fan bryr sig egentligen om den där familjen, men ändå är det något som får mig att sitta kvar och kolla på det. Nu senast hade de byggt någon katapult på sin farm som blev fel på så två personer blev skadade med skallskador.Men jag menar, det är sjukt. Programmet är varken intressant, roligt eller givande, det är bara kul för att det är så töntigt.
Länkar till ett klipp, så får ni se själva på skiten (han den lilla tvillingdvärgen som inte klarar teoriprovet här, är så skum).
Tryck på klippet två gånger så du tittar på youtube istället – den är låst att kolla här på sidan, lär vara dvärgarna som sett till att låsa det så…
Och jag har nog sett det för många gånger, eftersom jag vet namnen på familjemedlemmarna. Fifan – jag skämms.
Filed under: övrigt, kläder | Etiketter: fattig, handla, kläder, pengar, shoppa, stockholm, wct
Var dum nog att bege mig till huvudstaden igen, men det är väldigt lätt gjort att det blir så. I regel så gör jag alltid av med pengar som jag inte har. Även fast jag inte ens ska in till stan så gör jag av med pengar, något av en gåta det där, som man kanske inte ska forska allt för djupt i. Det skulle liksom bli så mycket jävla djupa väck i pannan på den som ”undersöker” saken att det inte ens skulle gå och reda ut rynkorna med botox.
Hade inte mycket på kontot innan och så är jag så trög att jag köper en tröja på 700 kr, en jacka på 800 kr och byxor för 400 kr. Ja, jag borde kanske inte bli ekonom – så mycket kan sägas. Dessutom gick jag in i en second hand butik och gjorde antagligen mitt mest onödiga köp. Hittade någon form av väst i typ ja, hur ska jag beskriva tyget, jo, tänk Björnes päls i Björnes magasin. Tänkte att det kunde bli lite kul med en tshirt till, vilket det säkert blir. Men ändå, vafan tänkte jag? Lite onödigt, skyller på att det var ett rent impulsköp. Men nu har jag i alla fall en Björne-väst med dragkedja. Bild på den kommer väl nån gång…
Och så har jag ytterligare en ny Adidas wct, kosta vad det kosta vill. Har nästan blivit att jag samlar på dem, snyggare klädesplagg får man faktiskt leta efter, passar till allt. Och vem kan motså Nikejackan med skyskrapor på – bara en sån sak.
Men då får jag också leva på ingenting nu en tid framöver, så är det. Blir en jävla lodis med kundvagnen full med wct men har varken hem eller mat. Ja, och sen har jag ju alltid Björnes väst. Vilket lyckat liv, längtar redan nu till den dagen…
Ricky Boy 