Min mormor har alltid varit den som man gett grejer som gått sönder, passerat sista öppet-köp dagen, om man inte fått vad man velat och så vidare. Hon är pro på att klaga helt enkelt, bli arg och kräver att få prata med den ansvarige om hon inte är nöjd med ersättningen. Brukar kunna vara pinsamt om man är i hennes sällskap just när hon ska sköta ”pengarna tillbaka + extra ersättning-snacket”. Fast hon får ju så gott som alltid det hon vill ha, ärligt talat skulle hon väl nästan gå över lik för att få som hon vill.
En gång klagade hon på att pizzorna från en pizzeria som har stenugn här i närheten av mig, alltid brände sina pizzor. Tydligen klagade hon så många gånger att det slutade med att hon blev portad. Efter ett tag fick hon tydligen handla pizza där igen, frid och fröjd ett tag. Fast igår var hon och klagade på pizzorna IGEN som vi åt, de var dessutom inte så brända (vi avrådde henne att inte gå tillbaka och klaga – men icke). Hon tog endast med det brända som hon skurit bort, la i kartongen och gav sig iväg på sin cykel. När hon kommer tillbaka en kvart senare har hon kvar kartongen på pakethållaren och säger upprört att hon inte är välkommen där något mera. De hade tydligen skrikit (observera just ordet skrikit) åt henne att gå ut, och aldrig mer komma tillbaka.
Finns många liknande historier om min mormor, som skulle kunna göra en hel bok faktiskt.
Under en semester i Bulgarien blev vi lurade på pengar av en taxichaufför (inte så mycket, kanske motsvarande hundra kronor). Först började hon gapa på mannen om att ringa polisen – men det hela slutade med att taxichauffören slog numret till polisen.
Hon var vansinnig, skrek på knackig engelska, slet i dörrar – turister tittade storögt och skrämt, vi andra i sällskapet ville nog bara dö lite just då. Hela bilen skakade kan man säga, var som i en rolig film, eller skräckfilm.
Efter allt drama säger hon att det skulle vara värt att mörda den där idioten (han lyckades förresten få ut henne ur bilen och åkte snabbt iväg i skräck). Min mormor skulle alltså tycka att det var värt att sitta i bulgariskt fängelse för mord, gällande en hundralapp.
På samma semester kan jag tillägga att det nästan blev slagsmål mellan henne och en brittisk kvinna om en solstol på stranden.
Oj oj, vad jag har mycket att lära av min kära mormor inom klagandets/reklamerandets konst.
Så alla butiksförsäljare – se upp för galna mormor!
Filed under: irriterande, teknik | Etiketter: arg, internet, jobbigt, router, svordomar, teknik
Man älskar ju när tekniska saker funkar som de ska, då man liksom inte behöver tänka utan att allt flyter. Men så fort det blir ett litet fel som faktiskt krävs lite lite tänkande från en själv blir man galen. Eller vadå man, jag blir det i alla fall. Om jag dock ska tänka efter något positivt i detta äckliga mörker är det att jag i sådana här i situationer faktiskt brukar komma på mina bästa svordomar – lite för grova för att jag vill skriva ner dem dock. Men jag kan säga att allt blir bra bara man har fitt/fitta i grunden alternativt hor/hora. Sen kan man liksom utveckla nya ord efter det, beroende på hur grov eller arg man känner sig.
Hur som helst har det inte varit så ”kyrklig ton” framför datorn ikväll i alla fall. Jag har typ velat hämtat ett slagträ och göra flis av allt. Men jag skulle helt klart ångra mig en millidels sekund efter att jag gjort det.
Jag försöker koppla ihop trådlöst nätverk, men routern krånglar så in i helvetet. Ena stunden får jag signal till laptopen andra stunden går det inte ens att logga in. Blir bara problem när jag ska låsa nätverket. Jag kan inte släppa det heller. Vet att jag kan få hjälp om mindre än en vecka då en kompis kommer hem som är proffs på datorer. Men jag vill ju klara skiten själv och nu. Jag kommer ha en rolig kväll ser det ut som…
Kan också rapportera att jag ser att min granne har döpt sitt nätverk till Mr Shahab, låter festligt tycker jag. Typ kebabstället nr 1 eller? Tyvärr är det nätverket låst. Vad har han emot mig – jag vill bara utnyttja hans internet ju!
Filed under: irriterande, teknik | Etiketter: arg, funkar inte, knappar, mobiltelefon, samsung, teknik, trasig
Min telefon, samsungs budgetalternativ på iphone, är lite jobbig ibland. Den lever liksom sitt egna liv, hänger sig ganska ofta som en gammal dator – så man måste ta ur batteriet och starta om (eller banka i bordet). Kan få information om missade samtal en dag senare och så vidare. Tror inte att det blir bättre att jag dessutom tappat den i marken några gånger, typ klockan fyra på morgonen en lördag då man ska skriva något sms. Ganska lätt gjort vid det tillståndet att den kan glida ur handen och hamna på backen…
Alldeles nyss slutade mobilens två ”rikitga” knappar att fungera, det vill säga grön-svara/röd-avsluta knapparna, resten av knapparna är ju touch. Blev galen till slut när inget funkade. Kunde inte ens svara när det ringde.
Det slutade med att ilskan tog över, och jag funderade faktiskt innan om jag faktiskt skulle göra det – övervägde för och nackdelarna. Fattade mitt beslut och kastade telefonen (hårt) rakt in i bokhyllan. Kändes skönt, riktigt skönt. Tills jag såg att det skavts bort ännu mera av framsidans färg.
Men men, i vilket fall funkar den nu igen. Och det där med att den ser förjävlig ut får jag leva med. Skulle säkert blivit det alla fall, bara vid något annat tillfälle.
Var det värt det?
– hm, kanske inte…
Filed under: övrigt | Etiketter: arg, dåligt, komvux, matte, prov, utskrattad
Det gick åt helvetet med matten idag. Väckte mig till och med flera timmar tidigare för lite onödigt och desperat matte-plugg i sista minuten. Naturligtvis gav det inget, men jag försökte patetiskt intala det till mig själv i alla fall.
När jag väl kom till Komvux och ställde mig och väntade i entrén på min mattekamrat blev jag utskrattad och hånad av några hemska, idiotiska zigenar-kvinnor. De satt och råglodde på mig när jag först kom in, sen när jag stod där börja de peka, och då menar jag riktigt peka, gapade på sitt språk (slaviska eller nej det är väl finska, vad har de för språk egentligen?). Pekade på mig igen och skrattade, glodde. Verkligen hemska människor, i och för sig bryr jag mig inte vad folk tycker och tänker men ändå, vilka jävla rötägg. Vad var de som var så speciellt med mig, det var ju inte så att jag var en jävla joker? Fyfan för idioter. Jag stod kvar och brusade upp precis som alla svenskar gör, det vill säga med en arg blick. Orkade inte bry mig mer än att ge en blick, men egentligen skulle de förtjäna att bli piskade. Hårt!
Väl i provsalen ser jag finska mannen, han hade med sig tärnad korv i plastpåse, eller nej, men jag tror det. Och så satt det en tjej längre fram som ställde upp en hel toarulle på bänken. Visst kan man vara snuvig och vilja snyta sig, men en hel toarulle? Räcker väl för fan med ett paket näsdukar. Ja, är det Komvux så är det.
Satt och skrev i två timmar, samtidigt som jag mådde sämre för varje nytt tal som kom (mer och mer ångest), kan bli ett godkänt, men antagligen inte.
Hade tanken att bara klippa sönder boken igår till mattekonfetti. Fast det blev att jag klippte lite i hörnet istället. Vet dussutom inte om det gav så mycket. Att bilden har oskärpa beror nog på min frustation.
Ricky Boy 