Filed under: observation, teknik | Etiketter: elektronik, flygplan, konstigt, lyfta
Fråga mig inte varför, men fick den här bilden skickad till mig av en kompis. Ingen förklaring, inte ens någon liten liten kommentar eller något uttryck som ”Aj”, ”Ojoj” eller ”Hoppsan”… så vet inte riktigt vad han vill ha sagt med den, men jag tror att han tyckte det var en festlig bild.
När jag tittade på bilden tänkte jag lite på det här med att man alltid måste stänga av all elektronik när man lyfter och landar av någon anledning. För man får ju ju ha elektroniken på när man väl är upp i luften, som mp3, laptop och kamera (ursäkta – är jag trög, beskriver vad elektronik är för er – ja ni vet nog själva, ber om ursäkt för dumförklaringen). Men vad är det som gör att man inte få ha på grejerna på just då, någon magnetisk strålning som tar kraft av flygplanet? Och vad händer om alla skulle sätta på sin elektronik precis när planet ska lyfta och börjar öka i fart. Som en slags hemlig manöver trycker alla på on på sin elektronik. Blir det typ som för planet på bilden i sånt fall? Att planet börjar hacka och sen bara dunst ner i backen igen? Vågar man testa, vill man ens testa? Ahh, så många frågor.
Det är likadant med mobiltelefoner, vad är det som gör att man inte får ha sin mobil på? Skickar det någon strålning som slår ut allt på flygplanet, radar och gps liksom bara kollapsar. Känns inte längre så jävla säkert att flyga.
De kan bygga maskiner som väger flera hundra ton och få de att lyfta, men inte så att man kan ha elektronik på vid start och landning? Skumt det där…
Är för lat för att googla runt, men gör jag det någon gång ska jag ge er svar. Fast å andra sidan kan det vara bra att inte veta vissa saker, blir väl helt nojig näst gång jag sätter mig på flyget, får inhandla vuxenblöjor på apoteket först och nja det blir så pinsamt.
Filed under: övrigt, observation | Etiketter: finsk, fnissa, komvux, konstigt, matte, skratta, udda
Jag går ju och läser matte c på Komvux några gånger i veckan. Det finns mycket att säga om det stället, till exempel att det mest är idioter som går där, antar att det är inklusive mig själv.
Dagens lektion innebar att jag i en och en halv timme låtsades förstå vad som gicks igenom på tavlan. Jag nickade lite när läraren sökte efter ögonkontakt, antecknade lite meningslöst klotter och log när läraren drog något skämt som jag glömt nu. Kort och gott är jag nog mönstereleven, om det förstås inte vore för att jag ligger efter 30 sidor. Det är prov nu på fredag, jag har redan börjat fått ångest och omvänd hybris kan jag rapportera.
I och med att det går lite speciellt folk på Komvux kan det också uppstå lustiga situationer. En sådan situation skedde idag. I samma mattegrupp som mig går en finsk man (skulle uppskatta att han är runt 40-45 år). Han har sin finlandssvenska och idag hade han även finska flaggan på sin tröja, tror att han kanske har en sån där finsk lördagskorv i bakfickan också. Jag inte säker – men jag tror han är lite sämre än mig i matten, och det är glädjande för det är det inte många som är i den där kursen verkar det som. Idag ville han ha hjälp med ett tal när vi hade gemensam lösning på tavlan. Fast det vara bara det att han inte visste och kom ihåg vad han ville ha hjälp med. Han fick fram, ”jag tror att det var det här med deriv… eller nää det var nog det här med olikhe… nää det var nog inte det heller, jo det var det här med funktioner, få se….”, ja så lät det faktiskt och så satt han där och bläddra och bläddra i boken inför hela klassen.
Den speciella situationen var att han mitt i lektionen börjar fnissa, helt för sig själv, först lite försiktigt, hämtar luft emellan fnisset. Sen börjar han skratta, i omgångar. Sen sitter han typ och asgarvar för sig själv. Sådär sitter han nog i tjugo minuter. Skrattar och skrattar, skakar på huvudet och skrattar lite till, drar in luft och skrattar. Och det sjuka är ändå att ingen verkar reagera, det är bara jag som sitter på andra sidan gången om honom som typ verkar tycka att han är lite udda. Visst har det hänt att jag börjat skrattat åt något jag tänkt på men inte sitter jag och gapflabbar i tjugo minuter helt själv, jag skulle kunna göra det om jag hade någon som skrattade bredvid mig, då kan det vara omöjligt att sluta. Särskilt om man vet att man inte får skratta, som om man tittar på film om cancer eller något annat hemskt. Men vad finska mannen skrattade åt, det vet nog ingen.
Det återstår nu och se vem som klarar provet bäst på fredag, finska mannen eller jag? Om han får fler poäng än mig kommer jag nog vara den som sitter och skrattar åt mig själv där i bänken, så läraren får ringa psykavdelningen. Idiotskrattet.
Filed under: övrigt | Etiketter: chips, gubbe, handla, hjälpa till, konstigt, Stalin, tvättmedel, unge
När jag var inne i matbutiken nyss och gick och plockade på mig varor (blev mest onödigt skit, typ chips och godis – känner för att svina loss ikväll) så blev jag stoppad av en mycket förvirrad och uppriven man i gången. Han la handen på axeln lite halvläskigt och frågade om jag kunde hjälpa honom. Den här gubben, som skrämde mig lite i sitt sätt, var en utländsk gubbe i rock, tänk lite Stalin, eller nej mycket Stalin, möjligtvis även sån där östeuropeisk yoghurtgubbe. De var för fan lika som bär nu när jag tänker tillbaka, han och Stalin alltså, utseendemässigt inte sättet då, eller det vet jag ju i och för sig inte.
Han visade mig in till gången med tvättmedel, det var in på en tvärsida om själva huvudgången jag befann mig vid själva ”mötet” eller ”inkastningen”. Han berättade att han tyckte det var så svårt att veta vilket tvättmedel han skulle välja, och ja han var riktigt uppriven och tankspridd helt enkelt, hans ögon letade i de där hyllorna. Han tyckte att det fanns så mycket att välja på förklarade han och pekade med handen mot hyllan med tvättmedel. Jag som den tvättmedels-expert jag är försökte ställa några nyckelfrågor, jag tyckte situationen var tillräckligt sjuk så jag tänkte att det kan väl inte bli så mycket konstigare. Jag frågade honom om han tänkt tvätta färg eller mer svart/vit tvätt. Nja, han ville bara tvätta allt på en gång, typ bara slänga in det och dra på tvättmaskinen, påminner ju dock om hur jag tvättar, men men. Jag valde ut något Ariel som skulle passa till det mesta. Han tackade mig och gick. Jag stod kvar med så mycket tankar i huvudet, men undrade nog mest varför han frågade mig? Fast det var nog bara för att det inte var så många i affären, och jag var väl bara på plats helt enkelt. Eller så såg jag ut att kunna det där med tvätt? Mycket skum handling idag i alla fall…
Dessutom ville jag smälla en chipspåse i ansiktet på en liten pojke (runt fem/sex år) så att de flottiga chipsen fettade av sig på hans overall. Han gick nämligen runt och sparkade på en chipspåse som en fotboll i affären. Vidrigt beteende, sämsta föräldrarna, de borde verkligen också bli täckta med flottfläckar, och det är ändå ett lindrigt straff tycker jag.
Filed under: övrigt, kläder | Etiketter: kanin, kläder, konstigt, maskerad, maskeraddräkt, varuhus
När jag var på ett helt vanligt varuhus, C&A, i Hamburg, så gick jag där och kollade lite efter något snyggt, vilket visade sig vara mycket svårt, för det fanns bara fula kläder med en massa jävla tryck överallt, hatar tryck bara för att de ska fylla ut. Jag gick där i klädgångarna, inte så värst uppmärksam utan tittade lite för tittandets skull. Man tar fram en skjorta man ändå vet man aldrig kommer vilja köpa, sån typ av shopping var det. Men mitt bland alla vanliga kläder hängde maskeradkläder, helt sådär bara, jag blev lite förvånad. Som att man tar en maskeraddräkt eller blomhatt istället för en stickad tröja.
Kände att jag var tvungen att prova lite. Så in i provhytten och visst var det fint. Skulle så här i efterhand köpt någon av dräkterna, hade varit härligt att ha lite fejkad kaninpäls med tillhörande öronluva nu när det är kallt. Och den där svansen var ju faktiskt fin, eller varför inte blommor i huvudet. Fan också!
Ricky Boy 