Filed under: övrigt, partü | Etiketter: efterfest, fjortisfest, helg, krogen, utgång
Trots alla skador kunde jag ju inte motstå att ge mig iväg för lite partü. Man får helt enkelt ta att man är halt och har ont i händerna, hjälper ju inte att vara hemma och vila upp sig (eller jo antagligen – men strunt samma). Tydligen var det en 20-års fest långt långt bort som stod på schemat, ska tilläggas att jag inte hade en aning om vem som fyllde – och vet fortfarande inte det.
Och ja, jag kan säga att jag kände mig som en förälder som ska vara vakt på högsatadiediscot, en spritvakt, den som ska se till att ingen tar med sig alkohol in. Tydligen måste föräldern misslyckats totalt. Det var typ charter-supa som verkade vara det som var dagens agenda. Och 20-års fest vet jag inte – möjligtvis fjortisparty. Folk låg på golvet och låstasbrottades, folk dansade så gott som nakna. Folk satt HELT nakna på några bänkar. Vissa av människorna kunde varken prata eller gå. Ja det var så illa. Drack upp ölen och så åkte vi in till krogen istället. Möjligtvis att jag haft lite roligare om jag var mer onykter – men tvivlar på det. Hade man stannat kvar längre hade antagligen hela golvet varit täckt med spyor.
Hamnade på efterfest, eller nja, mer efterhäng kanske passar bättre. Och det var också långt. Vi gick, gick och gick. Fick dock mat väl framme. Tog mig hem nån gång när det var ljust ute och vaknade klockan tre på eftermiddagen, vilket jag skyller på sommartidens fel.
En väldigt rolig grej, som jag tyckte igår i alla fall var att lägenheten hade separat toalett och separat badrum. Har aldrig sett det förrut. Bara ett rum med badkar liksom. Vet inte om jag tycker det är så roande nu, men känns ju lite udda att inte bara ha det i samma rum. Sämsta arkitekten skulle jag tro.
Fixade till mig en smoothie när jag vaknade, det var icke fel. Massor av vitaminer söndagen till ära.
Blev en trevlig kväll igår med dans, folk, vin, lite mera vin och sen en olycka…
Gick upp på en scen och dansade, vilket även ganska många andra människor också gjorde. Blev helt enkelt ganska mycket folk på där lilla scenen. Jag stod lite på sidan vid ett svart tyg som var upphängt, och det värsta var att det inte fanns någon vägg bakom. Helt plötsligt känner jag att det blir väl mycket folk och blir liksom mer och mer utknuffad mot sidan. Tills slut faller jag bakåt och rakt ner på golvet (kan tilläggas att jag fick en person på mig också). Det gjorde ont att ramla en halvmeter ner på ett hårt golv, och när det gör ont på fyllan. Då gör det ONT!
Reste mig – haltade lite, och kände att jag var som en krympling.
Nu så här dagen efter vaknade jag, och inte nog med världens värsta baksmälla (har aldrig tidigare mått så dåligt tror jag) så var jag full med skador. Grät nästan när jag skulle bege mig till toaletten, haltar som en pingvin nu. Kan inte sitta, kan inte gå, kan knappt ligga. Kanske har jag blivit så gammal att jag brutit lårbenet, precis som alla pensionärer gör. Höften och bakdelen känns med andra ord helt paj.
Kunde inte röra fingrarna, vilket jag knappt kan nu heller. Så jag lider när jag skriver det här inlägget…
Fortsätter med skadorna, än är det inte slut. På ena handen är jag blå, ser ut som en sån där likfläck, på andra handen har jag så att blodet liksom ligger under skinnet. Jag är verkligen krigsskadad, ska gå med i någon sån där förening med en massa gamla slitna gubbar som varit soldater i krig.
Så här äckligt sliten var jag i morse, jag vet – det är illa!
(Det här är som polisbilder på misshandlade fruar. Min hand är helt otroligt svullen, som en vattenfylld handske typ, den har liksom ingen form)
Trodde verkligen inte att jag skulle ge mig ut ikväll igen, när jag haft hjärtklappning och illamående hela dagen – men det verkar inte bli bättre. Så ska dansa handikappsdansen ikväll då.
Jag vet att det är måndag, men trots det tänker jag slänga upp en bild på partygäddan som ständigt rör på sig under helgen. Oj oj, det finns så mycket att säga om gäddan men också så otroligt lite av intresse. Gäddan är en tygfisk som brukar vara med på fester och ut på krogen där i stort sett varenda en myser med den (vet ej kön, och vil nog inte veta det heller). Den kan dansa, den kan hångla och ja den kan tydligen snuska också om man ska tro en del bilder. Alla gillar gäddan som till och med har en egen facebook-profil, bara en sån sak. Fick ångest när jag såg en bild där jag tror att jag äter/drar i gäddan med tänderna, för om man fortsätter titta bland bilderna ser man att det gör typ varenda en. En riktig jävla DNA-fest bär den där fisken på i alla fall, usch, tänk bort – tänk bort den tanken. Och svar ja, i nyktert tillstånd är jag lite bakterie/bacillskraj. Men men, sånt som sker kanske. När jag var på förfesten i lördags hängde tydligen gäddan i lampan, den är som sagt lite överrallt. Sover runt hos olika människor från helg till helg och är allmänt lösaktig. Kort sagt lever den ut singellivet ganska bra.
Svar ja, jag valde att ta mig ut ändå, trots lite feber. Gick okej ändå, svettades först lite men de där febersvettningarna gick över. Man ska väl känna att man lever. Om jag hade behövt hade jag ju alltid kunna torkat av svetten på gäddans päls (den har tygpäls istället för fjäll, trevligare så)…
Allas favoritgädda på g!
Så var det återigen helg och fredag, som nu redan är förbi, tiden går riktigt fort – kanske lite för fort. Snart kommer jag sitta där på hemmet och undra vart livet tog vägen egentligen, kanske inte nästa helg men helgen efter det är det nog dags att skriva in sig på ålderdomshemmet. Jag är dessutom skadad sen igår, helt öm på hela sidan av låret. Jag råkade nämligen ramla under kvällen, och fråga mig inte hur, man jag tror att det var dans och fötter som kom i vägen. Så nu haltar jag fram som den gamla man jag är. Hoppas nu bara att det kommer med vissa fördelar, som att folk flyttar på sig på bussar och erbjuder sig deras platser eller hjälp över på övergångsstället.
Halt och halt förresten, det är överdrivet, lite mer stapplande gång kanske passar bättre som beskrivning.
Och på förfesten mötte jag en katt som i vanliga fall är gullig men den tyckte det var dags att riva lite. Så klös klös, så satt jag där med blod, men vad vore en fredag utan rivsår och blod? Det var nog värt det, eller kanske inte…
Så idag är jag halt, händer fulla med rivsår och mos på skorna. Det kan inte bli bättre. Ska försöka maxa det här ikväll med avhugget ben, stoppa ner mina händer i en mixer och täcka hela mig med ketchup. Man måste hela tiden ta sig framåt och skaffa nya högre mål.
Bilden på mina ben är för att ge er förståelse för hur mycket värdelösa bilder jag hittar i min mobil, varför har jag ens tagit en sån bild?
Mosbrickan stod kvar på bordet, helt torkat och torrt… (moset var förresten helt extremt salt).
Igår blev det utgång igen, alla tiders, som en återställare efter fredagen. Och ja vad hände kan man ju så här en söndagseftermiddag fundera över. Kortfattat kan det sägas att vi kom igång lite väl sent, började dricka av det smaksatta vattnet runt tio, så då måste man ju liksom ha ett något snabbare tempo. Och sen blev det vodkan mot slutet, och den gick ner men det gjorde också att man blev lite trött mot slutet av natten. Till och med så trött att man på krogen kollar på klockan och funderar om inte sängen är ett bättre alternativ, och då är man trött kan jag säga. Men man kan ju samtidigt tänka att det gick lätt att somna, jag som annars har lite problem med det. Ska man börja dricka antal shottar vodka varje kväll kanske? Svårt att sova eller alkoholist, ja det är frågan det.
Under kvällen hann jag dock dansa med en krympling, lite udda eftersom det inte är var dag man gör det (dessutom i så gott som nyktert tillstånd).
När vi skulle gå från ena lägenheten till den andra, så hörde man musik och lite snack, tittade först ut genom fönstret och där står två killar och dansar med mobil i handen. Kanske just inte så roligt, utan det roliga är väl vem som dansar. En liten liten man utan hals som kör järnet (tyckte förövrigt att Darin kunde stoppa upp sig själv i röven, men det var Darin han lyssnade på, så ok?). De stannade kvar där utanför porten när vi dansat klart, verkade som de skulle ha fest i trapphuset, ja det kan man ju också ha.
Sammanfattar slutet av kvällen:
fyra nyanser av tomhet i skallen.
Ricky Boy 