Filed under: irriterande, partü | Etiketter: festival, full, tappa bort mobil
I måndags begav jag mig till storstaden Strängnäs för curryfestival. Och ja, vad är en curryfestival? Vet inte riktigt, inte ens när jag varit där. Men det inkluderade riktiga festivalarmband, hemmagjort vin, tält (så jävla kallt att jag höll på och dö – dessutom var det rådjur utanför som lät lite), myggbett över hela kroppen som jag kliat sönder, däckning i högt gräs på ett fält, silvertejp, en sko runt halsen och en otrevlig bakfylla.
Ja, och en liten grej till. Tappade bort min mobiltelefon, så hej då till simkort med alla kontakter, hej då bilder, hej då kontaktbarhet för några dagar. Istället säger jag hej till självrisk på 1500 jävla riksdaler, lägga in nya nummer och gråt för att jag var så jävla klantig. FAN! FAAAAAN!
Men förutom att jag tappade bort en relativt nya mobil för 4000 spänn så var det en lyckad curryfestival. Tror jag. Minnesluckorna är sjukt många och har den vanliga undran över vad jag sagt och gjort, inget ovanligt med det i och för sig.
Måste sett helt sjukt ut när vi kom fram till tågstationen klockan sju på morgonen efter den bokstavligen talat iskalla jävla natten. Jag packad och med mantel och foliekrona, en annan med filt och bakis-face och en tredje med klänning och mustasch. Men vi var partü, det kan man inte ta ifrån oss.
Min numera festivalmantel var ett måste till en curryfestival tyckte jag, även om det var i Strängsnäs.
Men jag fattar verkligen inte bilden? Jag har fyra händer och hur sitter glasögonen? FÅR INTE IHOP DETTA…
Filed under: partü, resa | Etiketter: artister, arvika, depeche, festival, full, galet
Nu har man då återvänt hem till ett riktigt hem och inte ett tält som varit ens bostad de senaste veckorna, känns lite blandat faktiskt. Skönt och bekvämt igen – javisst, men det har ju varit såå härligt med festival!
Arvika var GALET, helt galet! Vad sägs som att man till exempel stod allra längst fram på Röyksopp men inte kommer ihåg någonting alls och att man somnade stående i ett publikhav, eller att man däckar halvvägs in i tältet med endast en sko på, eller säger till vännerna att man måste gå på dass och sedan att de hittar en sovandes på gruset vid ett matstånd.
Jag har haft hitlermustasch, varit utklädd till forskare från yttre rymden och kung med borttappad hemmagjord foliekrona, som jag btw ska ta och göra en ny. Jag har en t-shirt full med rödvin, jag har ett svagt minne att jag klappade en extremt hårig rygg (var det han som bjöd oss på rödvin kanske?). Jag har sett Depeche mode och andra sjukt bra band. Jag har varit på gudstjänst och sjungit psalmer klockan ett på natten, jag har ätit rester av mat som jag hittade på marken, jag har minnesluckor som sträcker sig en hel kväll (allvarligt), jag har tydligen fått kompisar som jag inte mindes att jag ens pratat med och jag har rullat på diverse tält och slagit folk på röven. Gud vad roligt jag har haft på Arvika. Peace and Love var ingenting i jämförelse.
Och om jag är sliten nu – tja, lite kanske, men skulle inte tacka nej till en runda till! Idag har nog dagen mest gått åt till att hänga vid kylen och jag har ätit och ätit. Äntligen riktig mat, känner mig väldigt fet just nu av all mat jag stoppat i mig, men jag måste ju kompensera för allt jag INTE åt där borta.
Har även under dagen varit och lämnat in mina engångskameror och väntar med spänning vad det finns för några kort på dem. Dyrt som fan blev det – 70 spänn för att framkalla en rulle, pissdyrt! Men men.
Har några få tråkiga bilder på min mobil från festivalen, resten får jag vänta på som sagt.
Och ja, hm, första bilden är på en härlig gubbe som åkte runt med sin rullstol på en öde bensinstation klockan sju på morgonen. Han åkte runt där i cirklar sakta, sakta. Han var fest tyckte jag!
Filed under: äckel, observation | Etiketter: alkohol, alkoholiserad, cirkus, clown, full, hemskt, manne
Är det inte så att alla clowner är alkoholister? Det är nämligen i alla fall en tanke som har förföljt mig på sista tiden, som jag har lite svårt att släppa, ligger liksom och gror där inne i hjärnan på mig. Men antagligen är det nog så, det kommer väl med jobbet. Tänk bara hur cirkus-clowner lever. Har hela sitt liv i en äcklig sunkig husvagn, turnerar runt med ett stort tält. Sätter upp tältet på dagen, fjantar på kvällen framför publik som skäms över det man gör för att sedan riva det där tältet igen. Vad tänker man på som clown när man sitter där framför spegeln och lägger sminket, nä fy så deprimerande. Såklart att alkoholen blir ens vän. Och hur är det med utbildning, går man clownskola, eller är det mer att man ärver titeln inom familjen?
Jag hade ett samtal med min mor för någon timme sen om clowner+alkohol=sant som stärker min teori. Hon undrade om jag inte kom ihåg cirkusclownen som varit lite väl glad och ramlat lite väl naturligt där i cirkusringen när vi gått på cirkus när jag var en liten pojk. Det gjorde jag naturligtvis inte, men det gjorde hon, tydligt och klart. Dessutom hade hon känt hans andedräkt innan föreställningen, när han tydligen gått runt och minglat och blåst upp ballongdjur innan föreställningen. Den hade osat alkohol.
Clowner är svin, inte undra på att de har dåligt rykte och skrämmer folk. De är varken roliga, snygga eller rika. De är väl egentligen så fel det kan bli. Min mor och jag kom även in på ett samtal om clownen Manne, han som hade ett eget program och var lite mer finkultur-clown. En gång när han uppträtt här i stan hade han tydligen varit jävligt på alla unga mammor i publiken, kåt-Manne, tror dock inte han fick något napp.
Clowner har nog förtjänat sitt dåliga rykte. Patetiska jävlar, de kan helt enkelt inte ha mycket att leva för.
Lika som bär? Hoppas verkligen inte!
Filed under: övrigt | Etiketter: bankomat, ben, bläck, full, kort, minne, skriva, smart
Efter vissa missöden (främst under viss berusning, eller vadå främst, enbart är nog bättre), då man inte klarat att slå in koden riktigt till bankomaten vilket resulterat i att den tagit kortet, eller att man varit tvungen att stänga av telefonen och sedan inte kommit ihåg pin-koden för att låsa upp den. Ja detta har ju skapat vissa problem, och som den smarta person jag är, ligger jag ett steg före. Det jag vet att minnet inte klarar av en lödagskväll, finns på benet. Så innan jag ger mig iväg brukar jag skriva upp lite olika koder och annan användbar skit. Bara att lyfta på byxbenet och tada så finns svaren på alla jobbiga tankar. Men eftersom jag gjort det här några gånger börjar jag lära mig koderna utantill (till och med i onyktert tillstånd). Så snart kan jag nog skippa bläckpennan innan jag får bläckförgiftning eller nåt.
Ricky Boy 