Filed under: övrigt, musik, partü | Etiketter: åka bort, dyrt, festival, ing pengar
Sitter och peppar som en dåre på festival i dessa härliga sommartider (ösregnar utanför nu, jippi! psst – stark ironi). Tror att det kommer bli väldigt hektiskt nu snart om några veckor bara, funderar på att dra på både Peace & Love och Arvika som precis går i varandra. Kommer bli kämpigt och så dyrt att jag inte kan göra något annat under hela sommaren (jag får låna ihop för att ens kunna dra iväg) – fast det kanske inte gör så mycket, antagligen för detta med sig att jag kommer vara död resten av sommaren så…
Men till P&L drar jag för umgängets skull för typ alla verkar peppa den festivalen, inte särskilt många artister jag vill se, visst lite finns det ju förstås. Men Arvika. AHHH, Depeche Mode och Röyksopp plus Fever Ray och fransk electro, mmm.
Nu ska jag tigga pengar och överväga hur jag ska göra med allt. Vill så mycket men pengarna ska kanske finnas också. Ingen som vill ge mig en biljett till något av dessa pengaslukande evenemang? Snälla…
* Ser nu att biljetterna är slut till P&L, blir till att kolla blocket… FAN!
Den här lördagen började som alla andra vanliga lördagar (låter riktigt jävla tragiskt – verkligen ospännande). Stressad naturligtvis, häller i mig/hetsäter överkokta nudlar – sitter med lite konversationer på msn, undrar vart all min tid tagit vägen och stressar in i duschen. Har ett samtal i all min stress med min mor som säger att hon ska åka till Skåne några dagar och kolla på någon husvisning, jaha säger jag, lyssnar knappt (underbar son ibland). Sen frågar hon om jag vill följa med, kanske för att vara snäll, vem vet…?
Funderar lite och ger ett nej som svar, har nog ingen lust att ge mig iväg bara sådär, även om Skåne är typ det bästa Sverige har att erbjuda.
Går på fest, dricker lite grejer starkare än saft – och där någonstans i en alkoholdimma bestämmer jag mig för att faktiskt följa med. Går på efterfest efter krogen, går hem från efterfesten klockan halv fem. Plockar ihop mina grejer på fem minuter (glömmer ju naturligtvis hälften, förklaringen kan ha med alkohol att göra) och sätter mig i bilen, kanske inte helt medveten om att jag åker till Skåne, sjukt många mil bort.
Tjatar först i en kvart i bilen att jag är så hungrig, däckar, vaknar upp med lite dregel i mungipan, kan knappt öppna ögonen för allt jävla ljus, tittar ut och upptäcker att jag faktiskt är på obestämd plats i Skåne. Så kan det gå minsann.
Bara på med glasögonen och gömma sin röda ögon, ta ett tuggummi och lite parfym.
Kändes som ett litet äventyr det här, särskilt när min mobil dog, och jag upptäcker att jag inte har en laddare med mig, FAN!
Så jag fick en liten semester på Österlen, Ystad och underbara Malmö. Kom hem med urladdad mobil och feber.
Nu ska jag ta två alvedon.
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: åka bort, försiktig, feg, släppa, sluta jobbet
Ibland får jag sån lust att bara springa in på jobbet och skrika att jag drar, kanske till och med säga, cappish, lite så där nonchalant men samtidigt hotfullt. Så att chefen fattar att nä, nu är jag inte kvar, nu skiter jag i allt det här. Den här, ja vad ska man säga, känslan, har börjat kommit allt mer ofta. Gillar verkligen inte jobbet så snart gör jag nog detta lila scenario, fast det blir nog, att jag ber vänligt att jag säger upp mig. Nä kanske inte så försiktigt, något mitt-i-mellan. Jag kanske säger cappish fast med ett vänligt tonläga. Får se.
Men varför är man så feg att våga släppa det man faktiskt inte ens tycker om eller tycker är roligt. Nej, jag måste hitta på något annat. Skulle kunna tänka mig att bara sätta mig på flygplatsen med packad väska och sen ta första bästa flyg. Men naturligtvis skulle jag inte göra detta, är för feg. Det är synd, men verklighet.
Ricky Boy 