Filed under: övrigt, irriterande | Etiketter: firande, inslagning, present, tant
Firade att herr Max fyllde 20 år idag, och begav mig innan ner till stan för att köpa present. Köpte en pacman t-shirt, och allt var frid och fröjd tills jag kom fram till kassan och bad om att få den inslagen. Kärringen bakom kassan började rota omkring under kassan, letade och letade och tog fram en redan ihopvikt kartong med ett hjärta där det stod god jul på. Jag började naturligtvis skratta och frågade henne om hon verkligen menade allvar, att jag liksom skulle komma med ett paket i maj där det står god jul. Kärringen blev då lite osäker och började leta igen, sen bad hon om ursäkt och sa att hon inte brukade jobba så mycket och inte visste var de hade inslagningsprylarna.
Det värsta var när hon skulle börja fixa och trixa lite med det där paketet. Hon tog och försökte få bort den där god jul-klisterlappen med att dra en tejpbit över, och alla vet ju att man inte kan få bort klistermärken på ett snyggt sätt som sitter på papper, man river ju liksom alltid med lite av kartongen ju. Och mycket riktigt blev det så. Såg typ ännu värre ut än från början. Då säger hon att man kan lösa det med att gömma resten av etiketten som hon inte fick bort med lite krusat snöre, hon krusar snöret men hittar ingen tejp, sliter bort en färgad packtejp från en kartong och trycker ihop. Ser verkligen FÖRJÄVLIGT ut, ett skämt. Jag börjar asgarva när jag ser det, för det är hemskt, man kan inte ge bort ett paket som ser ut så om man inte hatar personen vill säga. Dessutom när hon överlämnar det till mig ramlar det påtejpade snöret som skulle dölja lappen bort. Strunt i det sa jag, betalade och gick.
Var tvungen att slå om det innan jag överlämnade det – för titta på det. Det ser ju verkligen ut som skit.
Sen när jag skulle gå och köpa lite dammsugare inne på Hemköp stötte jag på världens mest uttråkade och bittra kassabiträde. Man mådde dåligt att ens se hur hon led där när alla andra antagligen hade det trevligt i solen. Såg ut som hon satt och övervägde självmord varje gång hon läste av streckkoden. Vilken jävla söndagspersonsal. Helt galet…
Men firandet (med ominslaget paket) blev trevligt det, tack och lov både utan kärringen som inte kunde slå in ett paket eller kassatanten.
Filed under: övrigt, observation | Etiketter: konstig, rädd, spår, springa, tant
Största korset i taket, alltså så stort att det täcker från kant till kant. Våren är här – på riktigt. Svårt att ta in men obeskrivligt skönt. Bara en sån sak att få ta på sig solglasögon och vara sådär lite hemlig bakom dem är inte illa. Man känner sig genast mycket intressantare som person med ett par glasögon.
Och eftersom det var sånt fint väder var jag ju tvungen att ge mig ut i löpspåret, det spåret med den förlorade velour-mannen. Men bara för att han är borta verkar det inte vara ont om udda själar där inte. Stötte på en mycket speciell person idag där i skogen.
Jag kommer springandes, flåsar sådär lite irriterande duktigt, att folk liksom ska höra att man minsann kämpar. Ganska långt framför mig ser jag en person i en röd jacka gå och se allmänt virrig ut. Jag ser sen hur den här personen (en vithårig tant visade det sig visst vara) kollar båkåt åt mitt håll och verkar bli lite nervös. Tanten skyndar sig sedan plötsligt upp på sidan om spåret – in i själva skogen några meter in. Jag ser henne och hennes fula röda jacka som liksom lyser där bakom alla nakna kvistar och träd. Hon går omkring där, ungefär två-tre meter upp på sidan och irrar. Hur sjukt det än låter, så ställer hon sig bakom ett träd där, fast jag ser hennes ena arm sticka fram. Det här går ganska fort, så jag springer förbi när hon lagom ställt sig bakom trädet. Hon står liksom gömd (antagligen för mig) och lutar mot trädet med framkroppen. Hon står alltså och trycker där.
Okej, normalt beteende? Psykhemmet nästa för den här damen kan jag tycka. Antingen var hon typ rädd för mänskliga varelser eller så var hon bara dement och lite lost i huvudet. Kanske trodde hon att jag vill våldta henne, fifan vidrigt, eller komma åt hennes röda jacka. Ja, hon var nog rädd att jag skulle sno hennes fula röda jacka.
Tanten måste nog i fortsättningen komma ihåg att ta sina tabletter. Men hon gav mig i alla fall en mycket rolig syn, skrattade ju halva spåret.
Jag ser ju verkligen jätteläskig ut, akta er tanter i skogen!
När jag cyklade hem från stan idag så såg jag en mycket mycket udda syn. Ja, jag kan inte direkt påstå att jag tänkte att jag skulle få se något liknande när jag vaknade i morse. Eller ens se något sådant i hela mitt liv (möjligtvis på fyllan kanske). Det är en sån syn som skulle vunnit massor av fototävlingar och och annat skit om jag bara fått upp kameran i tid. Fan! Så jag är ledsen att jag inte har något bildbevis på det jag ska berätta nu…
Jag sitter på min cykel (som av någon anledning alltid låter när man trampar, typ som att det är någon liten snorunge som lekt med kedjan, men å andra sidan har jag ramlat av cykeln några gånger nu under vintern – så det är kanske därför) hur som helst kommer jag in på en gata som är något lugnare. Jag ser en tant med kappa och en stor mössa gå lite längre fram med matkassar i bägge händerna. Den här tanten ser inte så värst gammal ut ska tilläggas, runt 50, så jag tror inte hon är senil eller något i den stilen. Helt plötsligt stannar hon upp, står stilla några sekunder och upp kommer en spya. Jag tror först inte mina ögon, men det är sant. Hon böjer sig något framåt och spyr lite och så tar det slut och hon fortsätter bara gå. Allt detta sker väldigt fort och när jag väl cyklar förbi måste jag sett helt chokad ut, ja typ så folk måste sett ut när man var inne och skar i hjärnan på 30-talet eller när det nu var, lobotomi (?). Helt hjärndöd.
Herregud, kvar låg en liten orangeaktig spya i slasket på marken och tanten låstades som ingenting. Den enda som vet att hon spydde mitt på trottoaren på eftermidagen är jag!
Jag är fortfarande i chock, men tackar tanten för synen hon gav mig. Ska jag nån gång muntra upp någon eller bara äckla ska jag gå med kassar i händerna, spy en snabbis i några sekunder och fortsätta gå som ingenting.
Spytanten är en vardagshjälte, eller kanske inte, svårt att bestämma mig. Kan inte tänka klart efter detta. Hon gjorde min dag i alla fall.
Filed under: övrigt, nyheter | Etiketter: aftonbladet, bekvämt, förråd, litet, sjukhus, tant, toalett
I Aftonbladet står det om en tant som tydligen får bo i ett av sjukhusets förråd, och det målas upp en bild att hon får bo i världens misär och att det är helt fruktansvärt och så vidare. Ja, ni vet på det där sättet tidningarna skriver för att man ska tycka jävligt synd om henne.
Men titta på bilden, ärligt talat tycker jag att det ser ganska soft ut i det där förrådet. Jag skulle lätt kunna tänka mig att ligga där. Bredvid sig har hon godisbordet, på andra sidan finns lite madrasser om man får någon oväntad gäst på besök (alternativt, kasta bitar av madrasserna på personalen). Ovanför sig har hon en sån där stång så hon kan lyfta upp sig, eller alternativt styrketräna i sängen. Hon har en papperskorg att slänga i små lappar i, typ basketlek från sängen. Tanten har även en sån där plingknapp som bara får användas i nödfall, även kallad betjäntklocka (vafan har man en sån i ett förråd för?). Och så kommer det bästa av allt, hon har en alldeles egen toalett bredvid sängen, det är inte illa det. Hon har till och med fått små handtag hon kan hålla i sig i efter en vild natt ute med lite för mycket av det goda, så det inte kommer piss på golvet eller på madrasshyllan. Men om man får den där oväntade gästan kan det bli lite pinsamt att gå på toa misstänker jag.
Så jag tycker allt verkar fröjd på det där sjukhuset. När jag hamnar på sjukhus ska jag be om att få förrådet. Ja, det udda förrådet med toa och larmknapp förstås…
Filed under: irriterande, kläder, observation | Etiketter: aktivist, djur, mjuk, onödigt, päls, tant
Såg en kvinna i dag på stan med en jävligt stor päls, lite sådär brunaktig och fluffig, som om man fönat den hela natten med en hårfön. Vet inte vad det kunde tänkas varit för djur en gång i tiden, kanske räv, ja det var nog rävpäls. För äkta var den, det såg man, dessutom såg kärringen rik ut. Hur som helst så gick jag lite närmare för att kunna få nudda pälsen, och det gjorde jag också. Och den var riktigt mjuk, precis som jag fantiserat om att en rävpäls ska vara. Jag är nästan besatt av att känna på mjuka saker, vill gärna pillra på allt det som är mjukt och fluffigt. När jag var liten hade jag små pälsbitar som jag la överallt i lägenheten så det fanns en nära till hands när man behövde fluff. Och de där pälsbitarna ja, fy de var verkligen överallt. Fick höra att de tydligen låg i blöjan nån gång, men det var väl mjukt förstås att ha den ligga där.
Men i alla fall om tantens päls, jag önskade nästan att någon aktivist skulle kommit och slängt en burk färg över kärringen. Inte för att jag är emot päls sådär, även om jag tycker det är jävligt onödigt, utan mest för att kärringen då skulle fått gått med röd färg över hela sig hem igen. Haha, det hade liksom varit en rolig syn. Lite förnedring är alltid kul när det händer andra.
Men visst skulle hon varit värd lite förnedring… för vem har päls egentligen? Varför kan hon inte ha jacka som alla andra, rävpälstanten.
Filed under: övrigt, observation, pinsamt | Etiketter: bil, regnpöl, skratt, stänka upp, tant, turist
Idag när jag stod vid ett övergångsställe och väntade på att det skulle bli grönt står två tant-turister framför. Tror att de var italienare (inte helt säker, men de hade färgat håret förjävligt, italienskt tanthår?). De hade varsin sån där väska på hjul och den ena tanten verkar inte ha någon koll som helst hur man styr en sån där, trots att småbarn kan gå och dra såna väskor efter sig. Den här tanten i alla fall ställer sig jättenära gatan, så alltså längst ut på trottoaren. Och ja, så är det ju inte precis torrt ute och det ligger ju lite slask/regnpölar i kanterna. I alla fall så kommer en bil och ska köra förbi och är först schysst och tutar så kärringen ska backa annars kommer det stänka upp. Men hon har liksom gjort sig en fälla, genom att dra väskan precis bakom fötterna. Vilket resulterade i att hon fick vatten över hela byxorna. Hon muttrar och jag börja känna hur jag ler, låtsats titta på mobilen. Det värsta är att tanten inte flyttar på sig utan står kvar. Och det kommer ytterligare några bilar och stänker ner henne. Det var svårt att hålla sig, så jag står och skrattar för mig själv fast mycket tyst. Men det är inte fniss utan riktigt skratt. Jag tror tyvärr att tanten hörde.
Välkommen till Sverige, där människorna är så snälla.
Ricky Boy 