Filed under: irriterande, kläder | Etiketter: dyrt, ebay, fel, kapitalist, must-have, rea, solglasögon, svårt, topman
Ibland känner jag att det som jag med all säkerhet inte kan få, måste jag bara ha. Ett lysande, färskt exempel taget från reality; såg att topman.com reade ut glasögon som kostat typ 600 kr till 100 kr, världens fynd ju. Var inne några gånger och funderade, ska jag köpa dem eller inte, är dem värda hundra spänn? Fram och tillbaka, bu eller bä hela tiden. Ja, och så nu, häromdan var de borta, slut, helt väck. Det är då mitt överlevnadsbeteende kommer in i bilden. Innan var de inte så speciella tyckte jag, eftersom de inte var värda att köpas på en gång för 100 kr. Men nu när jag vet att de är borta, då måste jag ha dem. Mailar iväg till kundsupport och frågar vart jag kan få tag på dem, men vet ju redan svaret på min ynkliga fråga. Eftersom de var på rean finns de ju inte kvar någonstans. Får tillbaka ett mail om att produkter kan kanske dyka upp igen om man tittar in och att det kanske bara är tillfälligt slut. Ja men, vad bra att de läser, såklart att de inte dyker upp en vara de rear ut för i stort sett ingenting till försäljning igen. De vill ju för fan inte se de där glasögonen något mer ju. Sitter nån timme och googlar runt, men nej ingen återförsäljare. Min sista chans är ebay. Skriver in sökorden Bernhard Willhelm, topman. Och där är dem, men med ett buy-now pris. Yes, blev först skitglad. Men priset är utan frakt på motsvarande 800 kr och med frakt 900 kr. Vet inte hur jag ska göra nu.
Men visst är det jävligt konstigt. Jag ville inte ha de särskilt mycket när det fanns för en hundring men funderar på allvar nu att köpa ett par för närmare tusen spänn. Något fel är det ju uppenbarligen. Och jag vet ju, redan nu, att jag kanske använder dem några gånger och sen inte ens tänker på de. Det är inte lätt att vara kapitalist inte.
Filed under: irriterande, observation, pinsamt | Etiketter: bråttom, hygien, kissa, misstankar, munkar, snabb, stress, toa, toalett
Jag vet inte vad det är med mig. Jag ska jämnt vara så snabb på toaletten att jag liksom inte riktigt hinner bli klar, för jag måste tillbaka vad jag nu håller på med (antagligen inget viktigt, men ändå). Låt mig berätta, så här brukar det gå till; under nån halv minut (20-30 sekunder): in, kissar och sen ut. Typ pressar mig. Innan ut är det ju självklart – snabbt tvål, vatten och sen skaka av händerna, och ut då. Inte fan skippar jag hygienen, hatar såna som jag misstänker inte tvättar händerna efer toabesök, misstänkta människor är småbarn, lastbilschafförer och de största bovarna snickare, fy fan. Fast kom ihåg att jag enbart grundar dessa misstankar på rena fördomar. Hur som helst, detta medför att jag hinner väl aldrig kissa ur mig, så jag behöver typ gå och kissa 40 minuter senare igen. Jag kanske ska höra med några kinesiska munkar om de har några tips, de sitter säkert och pissar ner i en liten handgjord lerkruka som de pressar och pressar och fyller upp under en timme och sen vattnar de sina bamburör eller nåt med ja, det ”gula vattnet”. Men usch, så vill jag inte ha det. Måste tänka nästa gång att lugna ner mig och ta min tid, men jag tänker ju inte på det. Utan bara på impuls snabbt utför min ritual. Får helt enkelt intala mig själv att jag måste ta min tid, sådär tio gånger som en ramsa, typ meditation innan jag väl springer in på vattenklosetten.
Filed under: observation | Etiketter: bekräftelse, blogg, grina, inlägg, lat, popularitet, sjukt, skriva, trött
Att ha en blogg är uppenbarligen krävande, det är ju bara att se på mina inlägg att jag inte orkat skriva något nytt på ett tag. Och grejen är ju inte att det ska kännas som ett måste, eller är det kanske det? Det är det säkert, alla storbloggare sitter säkert vissa dagar och grinar framför tangentbordet, skriker ut sin sorg så grannarna tar till sopkvasten, så måste det väl ändå vara…? Hur som helst har jag hamnat just nu i en sån där fläsk-lat-period, då man är allmänt trött. Men vafan, får ta och köra på.
Egentligen kan jag inte förstå dem som skriver flera inlägg om dagen, 365 dagar om året. Finns det ens så mycket att skriva om och vill någon ärligt talat läsa så mycket ren dravel skit egentligen. Vad är grejen med att dela med sig av precis allting, eller ja det man väljer att visa och skriva om? Den som kommer på vad blogg-fenomenet ger vissa människor (se bloggare, inte mig för jag är nån jävla låstas-blogger) kanske vinner något nobelpris i framtiden. För visst är det lite lustigt. Behovet av bekräfftelse på små saker man tänker på måste ner på en blogg och sedan läsas av andra. Är det bara ett behov av någon popularitet egentligen? Who knows – inte jag i alla fall, trots att jag startade den här bloggen av någon udda anledning…
Ricky Boy 