Filed under: övrigt | Etiketter: bankomat, ben, bläck, full, kort, minne, skriva, smart
Efter vissa missöden (främst under viss berusning, eller vadå främst, enbart är nog bättre), då man inte klarat att slå in koden riktigt till bankomaten vilket resulterat i att den tagit kortet, eller att man varit tvungen att stänga av telefonen och sedan inte kommit ihåg pin-koden för att låsa upp den. Ja detta har ju skapat vissa problem, och som den smarta person jag är, ligger jag ett steg före. Det jag vet att minnet inte klarar av en lödagskväll, finns på benet. Så innan jag ger mig iväg brukar jag skriva upp lite olika koder och annan användbar skit. Bara att lyfta på byxbenet och tada så finns svaren på alla jobbiga tankar. Men eftersom jag gjort det här några gånger börjar jag lära mig koderna utantill (till och med i onyktert tillstånd). Så snart kan jag nog skippa bläckpennan innan jag får bläckförgiftning eller nåt.
Filed under: observation | Etiketter: bekräftelse, blogg, grina, inlägg, lat, popularitet, sjukt, skriva, trött
Att ha en blogg är uppenbarligen krävande, det är ju bara att se på mina inlägg att jag inte orkat skriva något nytt på ett tag. Och grejen är ju inte att det ska kännas som ett måste, eller är det kanske det? Det är det säkert, alla storbloggare sitter säkert vissa dagar och grinar framför tangentbordet, skriker ut sin sorg så grannarna tar till sopkvasten, så måste det väl ändå vara…? Hur som helst har jag hamnat just nu i en sån där fläsk-lat-period, då man är allmänt trött. Men vafan, får ta och köra på.
Egentligen kan jag inte förstå dem som skriver flera inlägg om dagen, 365 dagar om året. Finns det ens så mycket att skriva om och vill någon ärligt talat läsa så mycket ren dravel skit egentligen. Vad är grejen med att dela med sig av precis allting, eller ja det man väljer att visa och skriva om? Den som kommer på vad blogg-fenomenet ger vissa människor (se bloggare, inte mig för jag är nån jävla låstas-blogger) kanske vinner något nobelpris i framtiden. För visst är det lite lustigt. Behovet av bekräfftelse på små saker man tänker på måste ner på en blogg och sedan läsas av andra. Är det bara ett behov av någon popularitet egentligen? Who knows – inte jag i alla fall, trots att jag startade den här bloggen av någon udda anledning…
Ricky Boy 