Filed under: irriterande, teknik | Etiketter: batterier, förpackning, irriterande
Min trådlösa datormus har nog retat skiten ut mig alldeles för många gånger. Den bokstavligen suger ur sig all kraft från batterierna vilket medför att de tar slut på nolltid. Kanske, kanske beror det på att jag endast kan köpa billiga batterier för att min ekonomi inte är den bästa. Blir väl mest att jag matar den med IKEA-batterier och såna där totalt värdelösa Euro Shopper.
Hur som helst, när det börjar ta slut på krämen i batterierna slutar ju musen fungera (ganska logiskt), jag får då lyfta upp batterierna och sedan trycka ner dem igen. Ibland funkar då musen i typ 15 minuter och ibland två sekunder. Och när det blir att de håller några sekunder eller någon minut och att man sedan måste göra om samma procedur igen blir jag förbannad. Jag slänger in musen i väggen, i golvet, tja bankar den i skrivbordet. Ja man kan säga att jag inte beter mig helt friskt, men jag blir så jävla ARG. Ibland funkar det – eller jag inbillar mig säkert bara det, men det känns i alla fall lite bättre. (Vill bara tillägga att jag haft sönder en datormus så jag fick köpa en ny).
Igår blev jag så vansinnig att jag trodde jag hade haft sönder även denna, men jag lyckades laga den, dock så har silverfärgen skavts bort. Men det kan jag leva med.
Beslutade mig hur som helst att inhandla uppladdningsbara batterier som jag bara tänkt köpa i några år. Köpte någon hållare med batterier i en butik och gick hem. Och naturligtvis kommer problem nummer två, som också det retar mig sjukt mycket.
HÅRDA PLASTFÖRPACKNINGAR som knappt kan öppnas om man inte har en bultsax. Det är så irriterande att behöva kämpa bara för att få upp skiten. Man klipper och klipper i den där hårda plasten. Det slutade med att jag fick upp den såklart, men tydligen hade jag klippt sönder hela bruksanvisningen som låg gömd där under etiketten, ramlade ut bitar som konfetti när jag öppnade förpackningen.
Irriterande grejer det där…
Avrättning för den som konstruerar dessa förpackningar!
Och ja en till irriterande grej, den lilla symbolen för säker borttagning har försvunnit från menyn trots att jag hittade den och ordnade tillbaka den en gång efter att den varit borta. Så nu har hundra bilder från minneskortet raderats, roligt.
Att fjortisar är äckliga, irriterande och rent ut sagt vidriga varelser vet och tycker nog de flesta. De måste vara det lägsta på människans hierarki skulle jag vilja påstå, och jag brukar ändå se mig som en öppen människa som går ihop och gillar de flesta men när det kommer till fjortisar spyr jag.
Mina barn (om jag nu skulle välja att skaffa några vill säga i rent egoistiskt syfte för omvårdnad på äldre dar) så ska jag fan enbart göra dem till emo i förebyggande syfta. Mitt hat blir bara mer och mer eggande ju mer jag tänker och skriver om det, så bäst att sluta NU.
Hur som helst är fjortisar totalt lika vidriga i övriga västerländska länder, dels har jag märkt det av egen erfarenhet (tyska och danska fjortisar ligger nog på trippel-delad första plats med svenska över vidrigast i Europa). Men detta klipp bevisar att de inte bara är äckliga, jobbiga och irriterande. Nej, de är totalt körda i huvudet.
Brittiska tonåringar på en lekplats.
Jag njuter och ser om slutet gång på gång. Hoppas de skadade sig rejält också, akutfart till sjukhuset. Det är vad de förtjänar…
Filed under: irriterande | Etiketter: buss, flicka, hat, irriterande, röst, tyskland, utrop
Jag undrar vilken vettig människa det är som väljer att ha en barnröst som ropar ut nästa hållplats på bussen, det är fruktansvärt irriterande kan jag intyga efter lite för mycket bussåkande i Hamburg. Istället för att ha en normal röst (typ informations-tant-röst-som-finns-i-växel) har man i Hamburg valt äckligt överspralliga Sara, tio år. Vid varje hållplats kommer hon, pipigt värre, nästan att flickfnittret ligger där och väntar och att man kan höra smaskandet från klubban… Efter andra dagen ville jag söka upp flickan och dra henne lite i håret, inte så att det lossnar, men ett snabbt ryck, så att det känns. Eller nej, egentligen borde min ilska gå ut över den idioten som anställde Sara och kom på hela den här bissara idén. Och eftersom detta retade mig, tänkte jag på henne lite för mycket känner jag för att det ska vara hälsosamt, som en låt man verkligen hatar men som man ändå inte kan sluta sjunga på. Hatkärlek till Sara?
Många frågor uppstår i alla fall, när fick hon spela in de här små utropen, var det att hon fick ta ledigt från skolan eller kanske få möjlighet att tjäna lite extra pengar under ett sommarlov? Ja, va fan det är svårt att släppa. Och om nu ändå någon tycker att det låter lite gulligt att ha ett barn som utropare kan jag bara säga att det är det verkligen inte, man blir förbannad.
Så jag vädjar till Hamburg att byta ut den där rösten, för den kommer driva folk till vansinne, folket som bor där måste blivit hjärntvättade för de reagerade inte alls, men det är sjukt! Om de inte byter bort Sara, kommer nog en turist (kanske från mellanöstern) kapa bussen och köra rätt in i deras Rathaus.
Filed under: irriterande, observation | Etiketter: år, fel, ficka, irriterande, jobbigt, kollar, leta
Till att börja med ska det klargöras att jag inte är någon forskare eller analytiker (skulle fan inte ens vilja vara det, verkar väldigt bittert och ensamt) men jag har upptäckt en sak… eller ja mer tänkt på.
Varje gång man ska leta efter en nyckel i jackfickan eller kolla i en låda eller kanske ta ut något från bilen, ja listan kan göras lång, så väljer man i nio fall av tio fel. Det känns som att man alltid kollar i den ena fickan utan nyckel först och sen får ta den andra rätta fickan. Eller att man då går till ena sidan av bilen och så ligger vanten på andra sidan. Det är jävligt irriterande att man alltid väljer fel. Tänk vad alla de där extra sekunderna blir i slutändan – säkert år, då har men alltså flera år ägnat livet åt att välja fel ficka. Skrämmande. Sjukt att det är så, säkert något med månens dragningskraft eller något i den stilen för det brukar ju vara nåt sånt skit.
Ja, innan jag hittade hit till wordpress, testade jag att blogga lite från andra bloggsidor. Eller ja, någon riktig blogg kan jag väl inte säga att jag förde, men jag ville liksom se hur det var och sådär. Alla sidorna jag testade var skit, den ena var man tvungen att betala extra för att ändra layouten och den andra kunde man knappt lägga upp youtube klipp på. Med andra ord skit, så hoppas att det går bättre här. Men det verkar ju redan något enklare, och återigen, jag är inte trög – snarare smart.
Men på den ena bloggsidan var det en massa jävla gratisreklam, blogg.se var det har jag för mig. Så hela bloggen var fylld med en massa skit. Det var särskilt en som jag störde mig på. Tidningen Chic. Jag menar, det passar inte att ha den där tidningen chic som ett stort jävla plåster på min blogg, som en barriär låg den där, reklam för någon tidning med det namnet dessutom på min blogg, illa. Fast jag hade ju inte betalat något för att få ha bloggen där i och för sig, men jag störde mig på den, var den tvungen att vara så jävla stor? Rutan alltså. Och Chic, vad är det för fjantnamn, ja lura i några att man blir Chic om man köpper den kanske, finns väl alltid någon brud som nappar på det. Men jag ska inte döma, jag har inte kollat i den, absolut inte för jag vill göra det, den riktar sig ju inte riktigt till min målgrupp, det är väl mer till äldre män och inte till killar i 20 års åldern. Detta var nog dagens ilands-problem. Men hur som helst, här verkar det inte finnas någon irriterande reklam…
Ricky Boy 