Filed under: observation | Etiketter: annorlunda, klocka, mörkt, sova, svårt, tider, trött
Egentligen hatar jag mig själv lite innerst inne, för jag lever just nu som en psykopat… Eftersom jag bara har skola tre gånger i veckan och jag slutat jobbet så ger det ju vissa friheter, man kan sova hur länge man vill och man kan därför gå och lägga sig när man vill. När normala människor är uppe sover jag, och när dessa människor börja tänka på att ta sig hem från jobbet ja då går jag upp. Jag vet inte vad jag gör fram till klockan fyra-fem på morgonen men det är väl nånting alltid, typ sitter vid datorn eller kollar på en film. Det värsta är ju absolut inte att gå och lägga sig sent, det är ju jävligt bekvämt. Men det är just att vakna så sent, särskilt när det är så här depp-mörkt, man kommer ju upp lagom när det blir mörkt. Fy fan. Nä, nu ska det kollas vad det finns i herr kylskåp.
Min klocka på bilderna visar ungefärliga tider, kan skifta, fast det är ju då åt det senare hållet. Så sån idiot är jag inte att jag tar ett kort PRECIS när jag ska somna, icke det inte.
Filed under: irriterande, kläder | Etiketter: dyrt, ebay, fel, kapitalist, must-have, rea, solglasögon, svårt, topman
Ibland känner jag att det som jag med all säkerhet inte kan få, måste jag bara ha. Ett lysande, färskt exempel taget från reality; såg att topman.com reade ut glasögon som kostat typ 600 kr till 100 kr, världens fynd ju. Var inne några gånger och funderade, ska jag köpa dem eller inte, är dem värda hundra spänn? Fram och tillbaka, bu eller bä hela tiden. Ja, och så nu, häromdan var de borta, slut, helt väck. Det är då mitt överlevnadsbeteende kommer in i bilden. Innan var de inte så speciella tyckte jag, eftersom de inte var värda att köpas på en gång för 100 kr. Men nu när jag vet att de är borta, då måste jag ha dem. Mailar iväg till kundsupport och frågar vart jag kan få tag på dem, men vet ju redan svaret på min ynkliga fråga. Eftersom de var på rean finns de ju inte kvar någonstans. Får tillbaka ett mail om att produkter kan kanske dyka upp igen om man tittar in och att det kanske bara är tillfälligt slut. Ja men, vad bra att de läser, såklart att de inte dyker upp en vara de rear ut för i stort sett ingenting till försäljning igen. De vill ju för fan inte se de där glasögonen något mer ju. Sitter nån timme och googlar runt, men nej ingen återförsäljare. Min sista chans är ebay. Skriver in sökorden Bernhard Willhelm, topman. Och där är dem, men med ett buy-now pris. Yes, blev först skitglad. Men priset är utan frakt på motsvarande 800 kr och med frakt 900 kr. Vet inte hur jag ska göra nu.
Men visst är det jävligt konstigt. Jag ville inte ha de särskilt mycket när det fanns för en hundring men funderar på allvar nu att köpa ett par för närmare tusen spänn. Något fel är det ju uppenbarligen. Och jag vet ju, redan nu, att jag kanske använder dem några gånger och sen inte ens tänker på de. Det är inte lätt att vara kapitalist inte.
Varför är det alltid så svårt med vad man ska äta? Har det egentligen alltid varit så, tänk om man i begynnelsen undrade om man skulle äta bär från den busken, eller kanske den eller om man helt enkelt skulle ta krypen under stenen? Jag tror faktiskt att läget alltid varit så… Där måste man ju faktiskt säga att de på Afrikas slätter har ett litet plus, de behöver inte bekymra sig så mycket om mat, men man får ju den uppsvällda magen på köpet och det kanske inte är så kul.
Får väl se vad det blir, tror att det blir halväckliga Mcdonalds till frukost/lunch klockan ett.
Ricky Boy 