Ricky Boy

Ibland känner jag att det som jag med all säkerhet inte kan få, måste jag bara ha. Ett lysande, färskt exempel taget från reality; såg att topman.com reade ut glasögon som kostat typ 600 kr till 100 kr, världens fynd ju. Var inne några gånger och funderade, ska jag köpa dem eller inte, är dem värda hundra spänn? Fram och tillbaka, bu eller bä hela tiden.  Ja, och så nu, häromdan var de borta, slut, helt väck. Det är då mitt överlevnadsbeteende kommer in i bilden. Innan var de inte så speciella tyckte jag, eftersom de inte var värda att köpas på en gång för 100 kr. Men nu när jag vet att de är borta, då måste jag ha dem. Mailar iväg till kundsupport och frågar vart jag kan få tag på dem, men vet ju redan svaret på min ynkliga fråga. Eftersom de var på rean finns de ju inte kvar någonstans. Får tillbaka ett mail om att produkter kan kanske dyka upp igen om man tittar in och att det kanske bara är tillfälligt slut. Ja men, vad bra att de läser, såklart att de inte dyker upp en vara de rear ut för i stort sett ingenting till försäljning igen. De vill ju för fan inte se de där glasögonen något mer ju. Sitter nån timme och googlar runt, men nej ingen återförsäljare. Min sista chans är ebay. Skriver in sökorden Bernhard Willhelm, topman. Och där är dem, men med ett buy-now pris. Yes, blev först skitglad. Men priset är utan frakt på motsvarande 800 kr och med frakt 900 kr. Vet inte hur jag ska göra nu.

Men visst är det jävligt konstigt. Jag ville inte ha de särskilt mycket när det fanns för en hundring men funderar på allvar nu att köpa ett par för närmare tusen spänn. Något fel är det ju uppenbarligen. Och jag vet ju, redan nu, att jag kanske använder dem några gånger och sen inte ens tänker på de. Det är inte lätt att vara kapitalist inte.