När jag gick och handlade idag så började jag med att gå först till ”frukt och grönt” avdelningen där jag plockade på mig lite frukt för att vara extra nyttig (tänkte nämligen vara nyttig denna vecka – lär gå som skit naturligtvis).
När jag går och hämtar en plastpåse vid potatisen för att plocka i några äpplen står det en något speciell man vid potatisen. Basker och mustasch hade han denna potatisman. Blicken fastnade liksom ofrivilligt på han, eftersom han tog upp en potatis i taget i handen och granskade den genom att hålla upp potatisen snett ovanför huvudet och liksom kisade lite för att se några eventuella skavanker. Kunde nästan tänka mig att han när som helst skulle ta upp en lupp ur fickan och verkligen extremsyna varje potatis. Och jag såg honom inte stoppa ner en enda potatis i sin påse han höll i under tiden jag var på ”frukt och grönt”. Han bara tog upp dem och granskade, noga och länge varje enskild liten potatis.
Innan jag gick till kassan kom jag på att jag glömt te, som är placerat nästan vid ”frukt och grönt”. Och gissa vem jag ser står kvar vid potatisen – oja, mycket riktigt potatismannen med sina granskande ögon. Och detta var alltså tio minuter – en kvart senare. Hur många potatisar hade han i påsen då kan man undra? Svar: en (1) potatis låg i påsen…
Det värsta är väl att han förutom detta mycket udda beteende verkade helt normal. Stackars potatismannen – får hoppas att han bara skulle ha till dagens middag (för sig själv) – annars lär han stå där fortfarande.
Kanske letade han efter en liten potatiskompis som denna?
– Ingen lär någonsin få veta…
Filed under: övrigt, kläder | Etiketter: fattig, handla, kläder, pengar, shoppa, stockholm, wct
Var dum nog att bege mig till huvudstaden igen, men det är väldigt lätt gjort att det blir så. I regel så gör jag alltid av med pengar som jag inte har. Även fast jag inte ens ska in till stan så gör jag av med pengar, något av en gåta det där, som man kanske inte ska forska allt för djupt i. Det skulle liksom bli så mycket jävla djupa väck i pannan på den som ”undersöker” saken att det inte ens skulle gå och reda ut rynkorna med botox.
Hade inte mycket på kontot innan och så är jag så trög att jag köper en tröja på 700 kr, en jacka på 800 kr och byxor för 400 kr. Ja, jag borde kanske inte bli ekonom – så mycket kan sägas. Dessutom gick jag in i en second hand butik och gjorde antagligen mitt mest onödiga köp. Hittade någon form av väst i typ ja, hur ska jag beskriva tyget, jo, tänk Björnes päls i Björnes magasin. Tänkte att det kunde bli lite kul med en tshirt till, vilket det säkert blir. Men ändå, vafan tänkte jag? Lite onödigt, skyller på att det var ett rent impulsköp. Men nu har jag i alla fall en Björne-väst med dragkedja. Bild på den kommer väl nån gång…
Och så har jag ytterligare en ny Adidas wct, kosta vad det kosta vill. Har nästan blivit att jag samlar på dem, snyggare klädesplagg får man faktiskt leta efter, passar till allt. Och vem kan motså Nikejackan med skyskrapor på – bara en sån sak.
Men då får jag också leva på ingenting nu en tid framöver, så är det. Blir en jävla lodis med kundvagnen full med wct men har varken hem eller mat. Ja, och sen har jag ju alltid Björnes väst. Vilket lyckat liv, längtar redan nu till den dagen…
Filed under: övrigt | Etiketter: chips, gubbe, handla, hjälpa till, konstigt, Stalin, tvättmedel, unge
När jag var inne i matbutiken nyss och gick och plockade på mig varor (blev mest onödigt skit, typ chips och godis – känner för att svina loss ikväll) så blev jag stoppad av en mycket förvirrad och uppriven man i gången. Han la handen på axeln lite halvläskigt och frågade om jag kunde hjälpa honom. Den här gubben, som skrämde mig lite i sitt sätt, var en utländsk gubbe i rock, tänk lite Stalin, eller nej mycket Stalin, möjligtvis även sån där östeuropeisk yoghurtgubbe. De var för fan lika som bär nu när jag tänker tillbaka, han och Stalin alltså, utseendemässigt inte sättet då, eller det vet jag ju i och för sig inte.
Han visade mig in till gången med tvättmedel, det var in på en tvärsida om själva huvudgången jag befann mig vid själva ”mötet” eller ”inkastningen”. Han berättade att han tyckte det var så svårt att veta vilket tvättmedel han skulle välja, och ja han var riktigt uppriven och tankspridd helt enkelt, hans ögon letade i de där hyllorna. Han tyckte att det fanns så mycket att välja på förklarade han och pekade med handen mot hyllan med tvättmedel. Jag som den tvättmedels-expert jag är försökte ställa några nyckelfrågor, jag tyckte situationen var tillräckligt sjuk så jag tänkte att det kan väl inte bli så mycket konstigare. Jag frågade honom om han tänkt tvätta färg eller mer svart/vit tvätt. Nja, han ville bara tvätta allt på en gång, typ bara slänga in det och dra på tvättmaskinen, påminner ju dock om hur jag tvättar, men men. Jag valde ut något Ariel som skulle passa till det mesta. Han tackade mig och gick. Jag stod kvar med så mycket tankar i huvudet, men undrade nog mest varför han frågade mig? Fast det var nog bara för att det inte var så många i affären, och jag var väl bara på plats helt enkelt. Eller så såg jag ut att kunna det där med tvätt? Mycket skum handling idag i alla fall…
Dessutom ville jag smälla en chipspåse i ansiktet på en liten pojke (runt fem/sex år) så att de flottiga chipsen fettade av sig på hans overall. Han gick nämligen runt och sparkade på en chipspåse som en fotboll i affären. Vidrigt beteende, sämsta föräldrarna, de borde verkligen också bli täckta med flottfläckar, och det är ändå ett lindrigt straff tycker jag.
Ricky Boy 