Nu har det skett två gånger, och det har känts lika udda båda gångerna. Jag har nämligen tagit kundvagn på systemet, jag vet inte om man skulle säga att det är smart eller kanske bara rent ut sagt patetiskt sorgligt. Men köper man en platta öl och två vinare och kanske ytterligare något annat då har man väl inte så mycket val, eller?
Hur som helst så gick jag där igår på systemet med min kundvagn i lugn och ro, och vagnen började sakta bli påfylld (inte överdrivet utan så normalt det kan vara när man tar kundvagn). Då går en tant förbi, kan ha varit runt klimakterieåldern, och tittar först på vagnen och sen på mig. Hennes blick och ansiktsuttryck var inte positivt, jag tror att hon tyckte att jag var en mycket vilsen ung man. Hon såg på mig lite sorgset fast det var ändå med avsky kanske rent utav äckel. Jag såg mest förvånad ut och sen började jag skratta för mig själv, eftersom det blev en sån konstig situation.
Visst var det lite pinsamt att gå på systemet skrattandes med kundvagn, men det är sånt man får ta. Undrar om jag
ens kommer in nästa gång, vekar som jag skrämmer folk – i alla fall tanterna.
Sorglig storshopping i full färd.
Jag gjorde förresten något pinsamt idag, som jag skäms lite över… Skamen ligger nästan som en filt över mig, just för att det var så konstigt. Jag letade upp funktionen ljudupptagning på min mobiltelefon och så sjöng jag lite. Då kan man ju fråga sig varför jag nu gjorde det? Jag skulle svara att det var en männsklig impuls. Men när jag sjöng min låt, tror att det var någon 90-tals låt, det kan ha varit ”big in japan”, tyckte jag ju att det lät ganska bra. Kom ihåg nu alla, att jag sjunger typ aldrig. Men sen tryckte jag på play, och det var då skamen kom. Pinsamt kändes det. Jag kände mig patetisk. Inte för att det lät dåligt, för det var inte så illa (det var på den gränsen man skulle säga är ok). Men just att jag hade gjort allt det här.
Jag valde att radera inspelningen.
Ricky Boy 