Ricky Boy

Såg en kvinna i dag på stan med en jävligt stor päls, lite sådär brunaktig och fluffig, som om man fönat den hela natten med en hårfön. Vet inte vad det kunde tänkas varit för djur en gång i tiden, kanske räv, ja det var nog rävpäls. För äkta var den, det såg man, dessutom såg kärringen rik ut. Hur som helst så gick jag lite närmare för att kunna få nudda pälsen, och det gjorde jag också. Och den var riktigt mjuk, precis som jag fantiserat om att en rävpäls ska vara. Jag är nästan besatt av att känna på mjuka saker, vill gärna pillra på allt det som är mjukt och fluffigt. När jag var liten hade jag små pälsbitar som jag la överallt i lägenheten så det fanns en nära till hands när man behövde fluff. Och de där pälsbitarna ja, fy de var verkligen överallt. Fick höra att de tydligen låg i blöjan nån gång, men det var väl mjukt förstås att ha den ligga där.

Men i alla fall om tantens päls, jag önskade nästan att någon aktivist skulle kommit och slängt en burk färg över kärringen. Inte för att jag är emot päls sådär, även om jag tycker det är jävligt onödigt, utan mest för att kärringen då skulle fått gått med röd färg över hela sig hem igen. Haha, det hade liksom varit en rolig syn. Lite förnedring är alltid kul när det händer andra.

Men visst skulle hon varit värd lite förnedring… för vem har päls egentligen? Varför kan hon inte ha jacka som alla andra, rävpälstanten.