Fick för mig att köpa en påse chips idag, vilket jag inte gjort på hur länge som helst. Tycker egentligen inte att det är så värst gott, men antagligen kände jag att det var tid för tröstätning eftersom vädret är så äckligt dåligt det bara kan bli (och detta ska vara sommar).
Men jag känner mig jävligt tragisk när jag sitter själv och äter chips framför datorn, det enda som är positivt med det är att jag nu som vuxen kan välja att äta en hel chipspåse före maten som man absolut inte fick göra som barn, det du mor!
Hur som helst öppnade jag chipspåsen och upptäcker att det typ endast är en tredjedels chips i påsen. Man vet ju att det är mycket luft i chipspåsarna, ja det är allmänt känt, men vafan EN TREDJEDEL. Det är ju ändå inte så billigt med chips. Nä, illa. (Undrar föresten hur många potatisar det går åt till en påse chips – typ 10 eller mer? – nu kommer jag inte kunna sova i natt)…
Jag kommer nog bli en sån sur gubbe som alltid ska klaga och ha mig till företagen, stoppa ner påsen i ett kuvert och kräva tillgodokuponger – det är min framtida hobby det.
MEN DETTA ÄR INTE OKEJ! TÄNK PÅ ALLA KALORIER MAN GÅR MISTE OM LIKSOM.
När jag äter chips börjar man alltid lite försiktigt, tar ett chips i taget och faktiskt tuggar, men ju längre man sitter med påsen desto hetsigare blir ätbeteendet. Det brukar sluta med att jag pular in munnen full med chips och typ sväljer skiten på en gång utan att tugga (sjukt skabbig syn).
En annan grej jag stör mig på denna regninga söndagsnatt är att jag så gott som alltid kommer hem med nya skador efter en partükväll.
Måste ha ramlat i fredags eller nåt (minnet finns inte av vissa orsaker, läs alkohol) och jag har typ ett dubbelt så stort knä jämförelse med det andra. Känner mig som en barbiedocka om man drar benet framåt på den, så det liksom blir felvinklat och står utåt. Och ja apprå på det, ska nog be om ursäkt någon dag till en släkting vars barbiedockor jag alltid medvetet förstörde när vi sågs som barn, elakt egentligen. Men jag är snällare nu tror jag, eller…
Jag är en sån som torkar av mig chipsfettet på byxorna. Det är ganska så trögt och vidrigt. Jag torkar av mig på jeansen så de blir lite flottiga bara för att få rena fingrar att stoppa ner i chipspåsen igen och så är man tillbaka på ruta ett… Fy fan. Men jag har ju grå jeans, då syns det ändå inte hur snuskiga de är egentligen, och jag kan ju alltid det där med att tvätta sen i alla fall.
Kommer dock ha ångest imorgon efter chipsfesten, men ibland har inte nöden någon lag, säger man så (?). Var tvungen att ha chips idag helt enkelt…
Filed under: övrigt | Etiketter: chips, gubbe, handla, hjälpa till, konstigt, Stalin, tvättmedel, unge
När jag var inne i matbutiken nyss och gick och plockade på mig varor (blev mest onödigt skit, typ chips och godis – känner för att svina loss ikväll) så blev jag stoppad av en mycket förvirrad och uppriven man i gången. Han la handen på axeln lite halvläskigt och frågade om jag kunde hjälpa honom. Den här gubben, som skrämde mig lite i sitt sätt, var en utländsk gubbe i rock, tänk lite Stalin, eller nej mycket Stalin, möjligtvis även sån där östeuropeisk yoghurtgubbe. De var för fan lika som bär nu när jag tänker tillbaka, han och Stalin alltså, utseendemässigt inte sättet då, eller det vet jag ju i och för sig inte.
Han visade mig in till gången med tvättmedel, det var in på en tvärsida om själva huvudgången jag befann mig vid själva ”mötet” eller ”inkastningen”. Han berättade att han tyckte det var så svårt att veta vilket tvättmedel han skulle välja, och ja han var riktigt uppriven och tankspridd helt enkelt, hans ögon letade i de där hyllorna. Han tyckte att det fanns så mycket att välja på förklarade han och pekade med handen mot hyllan med tvättmedel. Jag som den tvättmedels-expert jag är försökte ställa några nyckelfrågor, jag tyckte situationen var tillräckligt sjuk så jag tänkte att det kan väl inte bli så mycket konstigare. Jag frågade honom om han tänkt tvätta färg eller mer svart/vit tvätt. Nja, han ville bara tvätta allt på en gång, typ bara slänga in det och dra på tvättmaskinen, påminner ju dock om hur jag tvättar, men men. Jag valde ut något Ariel som skulle passa till det mesta. Han tackade mig och gick. Jag stod kvar med så mycket tankar i huvudet, men undrade nog mest varför han frågade mig? Fast det var nog bara för att det inte var så många i affären, och jag var väl bara på plats helt enkelt. Eller så såg jag ut att kunna det där med tvätt? Mycket skum handling idag i alla fall…
Dessutom ville jag smälla en chipspåse i ansiktet på en liten pojke (runt fem/sex år) så att de flottiga chipsen fettade av sig på hans overall. Han gick nämligen runt och sparkade på en chipspåse som en fotboll i affären. Vidrigt beteende, sämsta föräldrarna, de borde verkligen också bli täckta med flottfläckar, och det är ändå ett lindrigt straff tycker jag.
Ricky Boy 