När jag cyklade hem från stan idag så såg jag en mycket mycket udda syn. Ja, jag kan inte direkt påstå att jag tänkte att jag skulle få se något liknande när jag vaknade i morse. Eller ens se något sådant i hela mitt liv (möjligtvis på fyllan kanske). Det är en sån syn som skulle vunnit massor av fototävlingar och och annat skit om jag bara fått upp kameran i tid. Fan! Så jag är ledsen att jag inte har något bildbevis på det jag ska berätta nu…
Jag sitter på min cykel (som av någon anledning alltid låter när man trampar, typ som att det är någon liten snorunge som lekt med kedjan, men å andra sidan har jag ramlat av cykeln några gånger nu under vintern – så det är kanske därför) hur som helst kommer jag in på en gata som är något lugnare. Jag ser en tant med kappa och en stor mössa gå lite längre fram med matkassar i bägge händerna. Den här tanten ser inte så värst gammal ut ska tilläggas, runt 50, så jag tror inte hon är senil eller något i den stilen. Helt plötsligt stannar hon upp, står stilla några sekunder och upp kommer en spya. Jag tror först inte mina ögon, men det är sant. Hon böjer sig något framåt och spyr lite och så tar det slut och hon fortsätter bara gå. Allt detta sker väldigt fort och när jag väl cyklar förbi måste jag sett helt chokad ut, ja typ så folk måste sett ut när man var inne och skar i hjärnan på 30-talet eller när det nu var, lobotomi (?). Helt hjärndöd.
Herregud, kvar låg en liten orangeaktig spya i slasket på marken och tanten låstades som ingenting. Den enda som vet att hon spydde mitt på trottoaren på eftermidagen är jag!
Jag är fortfarande i chock, men tackar tanten för synen hon gav mig. Ska jag nån gång muntra upp någon eller bara äckla ska jag gå med kassar i händerna, spy en snabbis i några sekunder och fortsätta gå som ingenting.
Spytanten är en vardagshjälte, eller kanske inte, svårt att bestämma mig. Kan inte tänka klart efter detta. Hon gjorde min dag i alla fall.
Ricky Boy 