Var över en sväng hos en kompis vars rumskamrat hade en extremt vårkåt katt, helt galen var den. Har nog inte sett något liknade av parningsbeteende (fast varför skulle jag sett och ha kunskap om det?).
Man kunde inte ens klappa den utan att den liksom ”låg beredd”. Den tryckte sig hela tiden mot mig i soffan och slängde/kastade sig, satte klorna i mina byxor, bet i fötterna, bet i mina skor som jag ställt vid dörren, snurrade runt på golvet och hoppade upp på bordet. Fast det gick liksom i intervall detta mönster.
Efter att ha utfört dessa flirtar utan resultat från någon av oss då förstås så försvan hon i någon minut och sen började det om igen.
Det konstiga är att den här katten i vanliga fall är ganska skygg och tillbakadragen när jag kommit förbi tidigare, men nu var den crazy.
Tyckte nästan synd om kattflickan att den inte fick något, ska kanske skriva en kontaktannons och sätta upp på ica åt katten, så kanske någon annan kattägare kan komma förbi med sin herrkatt så det blir lite rajtan-tajtan. För jag förstod inte riktigt varför katten flirtade så mycket med mig, vad ska jag göra åt saken liksom?
Kan helt enkelt inte vara lätt att vara innekatt och horny…
Filed under: irriterande | Etiketter: anfall, greenpeace, jobbig, pengar, pratar
När jag precis fyndat två par Cheap Monday jeans för 200 kr tillsammans (sjukt billigt) och kommer ut från butiken står det fyra greenpeacare utspridda lite strategiskt på gatan. Som vanligt med sitt block och jacka redo att hoppa på folk, det är fan anfall som gäller för dem. Jag tänker genast ut en flyktplan för att så snabbt som möjligt kunna ta mig förbi helvetet, lite som att spela super mario du man liksom ska akta sig för alla grejer som kan komma ut och göra en liten… Allra först ser jag till att kolla ner i marken, för få de ögonkontakt, ja då jävlar är det nästan kört. Hu, första går bra, andra också och den tredje likaså, men inte den sista. Det måste typ varit bossen, som i slutet av varje super mario värld, som också alltid kräver lite mer ansträngning.
Den fjärde aka ”bossen” är en kille i 25 års åldern som genast börjar snacka, frågar om jag fyndat och om jag är nöjd, försöker bli kompis med mig så att jag ska stanna upp. Han anstränger sig verkligen, skojar till det hela för att få mig över på ”hans sida”. Fast jag svarar knappt på tilltal, tittar ständigt ner och rycker i min halsduk. Han går bredvid mig flera meter, och jag börjar öka takten. Jag är för väluppfostrad för att slänga ur mig en kommentar som ”jag skiter i det där” utan jag mest hummar med. Han får mig i alla fall att stanna upp, i efterhand tror jag att han faktiskt ställde sig lite framför, liksom stoppade vägen. I det här läget är han i extas och börjar babbla på hur bra Greenpeace är och vilken jävla skillnad de gör. Efter ungefär två minuter frågar jag om han endast vill ha en namnunderskrift eller om det är pengar. Han är tyst någon sekund (han har pratat konstant – men nu måste han tydligen tänka). Och så kommer det fram, han vill ha minst 50 kr i månaden. Jag svarar att jag sagt upp mig från jobbet och inte har några pengar, men är ändå trevlig och säger att jag kan kanske kan göra en efteranmälan på nätet, men det gick tydligen inte.
Han blev lite besviken för han trodde nog att jag skulle gå med och bli en i gänget, fan rätt åt honom. Hatar när de är så påiga och nästan sliter i kläderna. Få skaffa sig lite hyffs tycker jag. Han hade dessutom sagt att Greenpeace inte tar emot några pengar från föreningar som VILL ge dem pengar, för att de jobbar inte så utan att det bara måste vara från privatpersoner. Idiotpack tycker jag, då får de skylla sig själva om de inte får några pengar…
Ricky Boy 