Friluftsområdet (finare ord för liten skog som ligger centralt) där jag bränner fett i spåret är ja lite speciellt ibland. Förutom tanter som springer upp i skogen och gömmer sig bakom träd när man kommer och män med velourklädsel finns det även lite gangsterfasoner. Jo, så är det. Hörde att det var någon blottare som nyligen visat en viss kroppsdel för en kvinna. För någon månad sen körde några äckliga skitungar motocross i löpspåret, så folk nästan blev påkörda. Och för ytterligare något halvår sen var det idioter som körde jävla terrängrally i spåret med stulna bilar (läste det dock bara i tidningen).
Så visst är det en risk man tar när man ska vara duktig och vara fit, är nästan en hjälte som ger mig ut i det där jävla spåret.
Kommer sluta med att jag blir biten av psykkvinan som hoppar fram bakom ett träd, sen påkörd av de med cross. Lagom när jag tror jag klarat mig blir jag uppslungad och påkörd av de där bilidioterna, och precis när jag ligger där och dör och ska ta mina sista andetag kommer blottaren. Vilket öde.
Och idag stod den här utbrända bilen vid själva caféet. Riktiga gangster regerar i det där spåret minsann.
Filed under: övrigt, observation | Etiketter: konstig, rädd, spår, springa, tant
Största korset i taket, alltså så stort att det täcker från kant till kant. Våren är här – på riktigt. Svårt att ta in men obeskrivligt skönt. Bara en sån sak att få ta på sig solglasögon och vara sådär lite hemlig bakom dem är inte illa. Man känner sig genast mycket intressantare som person med ett par glasögon.
Och eftersom det var sånt fint väder var jag ju tvungen att ge mig ut i löpspåret, det spåret med den förlorade velour-mannen. Men bara för att han är borta verkar det inte vara ont om udda själar där inte. Stötte på en mycket speciell person idag där i skogen.
Jag kommer springandes, flåsar sådär lite irriterande duktigt, att folk liksom ska höra att man minsann kämpar. Ganska långt framför mig ser jag en person i en röd jacka gå och se allmänt virrig ut. Jag ser sen hur den här personen (en vithårig tant visade det sig visst vara) kollar båkåt åt mitt håll och verkar bli lite nervös. Tanten skyndar sig sedan plötsligt upp på sidan om spåret – in i själva skogen några meter in. Jag ser henne och hennes fula röda jacka som liksom lyser där bakom alla nakna kvistar och träd. Hon går omkring där, ungefär två-tre meter upp på sidan och irrar. Hur sjukt det än låter, så ställer hon sig bakom ett träd där, fast jag ser hennes ena arm sticka fram. Det här går ganska fort, så jag springer förbi när hon lagom ställt sig bakom trädet. Hon står liksom gömd (antagligen för mig) och lutar mot trädet med framkroppen. Hon står alltså och trycker där.
Okej, normalt beteende? Psykhemmet nästa för den här damen kan jag tycka. Antingen var hon typ rädd för mänskliga varelser eller så var hon bara dement och lite lost i huvudet. Kanske trodde hon att jag vill våldta henne, fifan vidrigt, eller komma åt hennes röda jacka. Ja, hon var nog rädd att jag skulle sno hennes fula röda jacka.
Tanten måste nog i fortsättningen komma ihåg att ta sina tabletter. Men hon gav mig i alla fall en mycket rolig syn, skrattade ju halva spåret.
Jag ser ju verkligen jätteläskig ut, akta er tanter i skogen!
Filed under: övrigt, observation | Etiketter: gubbsjuk, hälsosam, spår, springa, stammisar, träna, velour
Jag är nämligen så duktig att jag fem gånger i veckan springer fem kilometer, det är lite jobbigt men jag känner mig duktig sen, riktigt hälsosam. Fast oftast så förstör jag den där duktiga känslan när jag vräker i mig godis eller snabbmat senare mot dagen, men det är ett annat problem. Någon form av schizofreni kanske?
När jag är där i spåret brukar man stöta på spårets ”stammisar”, det blir att man ler lite eftersom man ändå känner igen varandra. Det är tanten och gubben som går med stavar trots att de inte lär hjälpa nånting, de liksom bara släpar de där stavarna efter sig. Sen kommer mannen med hästsvans, han brukar ha såna där öronvärmare, skitfult men antagligen praktiskt. Det som är konstigt att jag träffar på dessa människor när jag är i spåret olika tider, det är inte så att jag har en bestämd tid, konstigt.
Men av alla de här stammisarna är det en som försvunnit, kom och tänka på honom nu när jag såg en fjortis med såna där velourbyxor, såna som är sådär pösiga nertill men tighta över rumpan och lite ludna…
En sådan velourdräkt brukade nämligen en man ha som sprang samma spår som mig, jag kallade honom helt enkelt velour-mannen. Han var en gubbe på femtio år, såg trött och hängig ut, jag tänkte att han antagligen hade ett dött förhållande med vuxna barn och han nu, just nu, skulle se till att ändra på sitt liv. Börja träna, sola solarium, köpa nya skjortor kanske en begagnad cab. Ja, han kändes lite gubbsjuk och tragisk. Men den där dräkten i brun velour var fruktansvärd, etsade sig fast på näthinnan. Vad är det för man som sätter på sig en sån? Dessutom lär det bli svettigt och fladdrigt. Han såg ut som en idiot.Trots det saknar jag faktiskt honom lite, spåret är inte detsamma utan velour-mannen. Han försvann när det började bli kallt i mitten av hösten, kanske blev velourdräkten för kall? Kanske åkte han till Thailand för fnask? Han lämnar många frågor i alla fall…
Velour-mannens dräkt var dock
något mörkare i färgen, och smutsig vid fickan.
Tycker ni ska få veta lite mer om mig. Det här är en personlig liten youtube-favorit. Se och njut på de stackars kvinnorna som tappert kämpar, eller ja, tröga är de som springer motsvarande 24 mil eller når sånt. De får helt enkelt skylla sig själva att de håller på att förlora medvetandet. Sjukt, vem fan springer 24 mil?
Ricky Boy 