När jag gick och handlade idag så började jag med att gå först till ”frukt och grönt” avdelningen där jag plockade på mig lite frukt för att vara extra nyttig (tänkte nämligen vara nyttig denna vecka – lär gå som skit naturligtvis).
När jag går och hämtar en plastpåse vid potatisen för att plocka i några äpplen står det en något speciell man vid potatisen. Basker och mustasch hade han denna potatisman. Blicken fastnade liksom ofrivilligt på han, eftersom han tog upp en potatis i taget i handen och granskade den genom att hålla upp potatisen snett ovanför huvudet och liksom kisade lite för att se några eventuella skavanker. Kunde nästan tänka mig att han när som helst skulle ta upp en lupp ur fickan och verkligen extremsyna varje potatis. Och jag såg honom inte stoppa ner en enda potatis i sin påse han höll i under tiden jag var på ”frukt och grönt”. Han bara tog upp dem och granskade, noga och länge varje enskild liten potatis.
Innan jag gick till kassan kom jag på att jag glömt te, som är placerat nästan vid ”frukt och grönt”. Och gissa vem jag ser står kvar vid potatisen – oja, mycket riktigt potatismannen med sina granskande ögon. Och detta var alltså tio minuter – en kvart senare. Hur många potatisar hade han i påsen då kan man undra? Svar: en (1) potatis låg i påsen…
Det värsta är väl att han förutom detta mycket udda beteende verkade helt normal. Stackars potatismannen – får hoppas att han bara skulle ha till dagens middag (för sig själv) – annars lär han stå där fortfarande.
Kanske letade han efter en liten potatiskompis som denna?
– Ingen lär någonsin få veta…
Filed under: irriterande, observation | Etiketter: år, fel, ficka, irriterande, jobbigt, kollar, leta
Till att börja med ska det klargöras att jag inte är någon forskare eller analytiker (skulle fan inte ens vilja vara det, verkar väldigt bittert och ensamt) men jag har upptäckt en sak… eller ja mer tänkt på.
Varje gång man ska leta efter en nyckel i jackfickan eller kolla i en låda eller kanske ta ut något från bilen, ja listan kan göras lång, så väljer man i nio fall av tio fel. Det känns som att man alltid kollar i den ena fickan utan nyckel först och sen får ta den andra rätta fickan. Eller att man då går till ena sidan av bilen och så ligger vanten på andra sidan. Det är jävligt irriterande att man alltid väljer fel. Tänk vad alla de där extra sekunderna blir i slutändan – säkert år, då har men alltså flera år ägnat livet åt att välja fel ficka. Skrämmande. Sjukt att det är så, säkert något med månens dragningskraft eller något i den stilen för det brukar ju vara nåt sånt skit.
Ricky Boy 