Ricky Boy

Den här lördagen började som alla andra vanliga lördagar (låter riktigt jävla tragiskt – verkligen ospännande). Stressad naturligtvis, häller i mig/hetsäter överkokta nudlar – sitter med lite konversationer på msn, undrar vart all min tid tagit vägen och stressar in i duschen. Har ett samtal i all min stress med min mor som säger att hon ska åka till Skåne några dagar och kolla på någon husvisning, jaha säger jag, lyssnar knappt (underbar son ibland). Sen frågar hon om jag vill följa med, kanske för att vara snäll, vem vet…?
Funderar lite och ger ett nej som svar, har nog ingen lust att ge mig iväg bara sådär, även om Skåne är typ det bästa Sverige har att erbjuda.

Går på fest, dricker lite grejer starkare än saft – och där någonstans i en alkoholdimma bestämmer jag mig för att faktiskt följa med. Går på efterfest efter krogen, går hem från efterfesten klockan halv fem. Plockar ihop mina grejer på fem minuter (glömmer ju naturligtvis hälften, förklaringen kan ha med alkohol att göra) och sätter mig i bilen, kanske inte helt medveten om att jag åker till Skåne, sjukt många mil bort.

Tjatar först i en kvart i bilen att jag är så hungrig, däckar, vaknar upp med lite dregel i mungipan, kan knappt öppna ögonen för allt jävla ljus,  tittar ut och upptäcker att jag faktiskt är på obestämd plats i Skåne. Så kan det gå minsann.

Bara på med glasögonen och gömma sin röda ögon, ta ett tuggummi och  lite parfym.

Kändes som ett litet äventyr det här, särskilt när min mobil dog, och jag upptäcker att jag inte har en laddare med mig, FAN!

Så jag fick en liten semester på Österlen, Ystad och underbara Malmö. Kom hem med urladdad mobil och feber.
Nu ska jag ta två alvedon.