Ricky Boy

Så var det återigen helg och fredag, som nu redan är förbi, tiden går riktigt fort – kanske lite för fort. Snart kommer jag sitta där på hemmet och undra vart livet tog vägen egentligen, kanske inte nästa helg men helgen efter det är det nog dags att skriva in sig på ålderdomshemmet. Jag är dessutom skadad sen igår, helt öm på hela sidan av låret. Jag råkade nämligen ramla under kvällen, och fråga mig inte hur, man jag tror att det var dans och fötter som kom i vägen. Så nu haltar jag fram som den gamla man jag är. Hoppas nu bara att det kommer med vissa fördelar, som att folk flyttar på sig på bussar och erbjuder sig deras platser eller hjälp över på övergångsstället.
Halt och halt förresten, det är överdrivet, lite mer stapplande gång kanske passar bättre som beskrivning.

Och på förfesten mötte jag en katt som i vanliga fall är gullig men den tyckte det var dags att riva lite. Så klös klös, så satt jag där med blod, men vad vore en fredag utan rivsår och blod? Det var nog värt det, eller kanske inte…

Så idag är jag halt, händer fulla med rivsår och mos på skorna. Det kan inte bli bättre. Ska försöka maxa det här ikväll med avhugget ben, stoppa ner mina händer i en mixer och täcka hela mig med ketchup. Man måste hela tiden ta sig framåt och skaffa nya högre mål.

Bilden på mina ben är för att ge er förståelse för hur mycket värdelösa bilder jag hittar i min mobil, varför har jag ens tagit en sån bild?
Mosbrickan stod kvar på bordet, helt torkat och torrt… (moset var förresten helt extremt salt).